I sjelfva Paris synes underrättelsen om ejelfva kapitulationen likväl hafva framkallat några oroligheter, ehuru de sedan lagt sig, General Vinoy, den nye befälbafvaren öfver pariserarmön har tillochmed måst låta trupperna skjuta på de utanför hans boning samlade folkmassorna, efter det att man förgäfves uppmanat dem att skiljas åt. Förfärlig nöd har rådt (se nedan intagna bref ur Times) och råder ännu i den olyckliga hufvudstaden, hvars förråder voro vid kapituleringen så nära ätgångna, att man ej hinner tillräckligt snabbt förse befolkningen med dess törnödenheter, isynnerhet som att de på nästan alla håll upprifna jernvägarne hämma trafiken. Om nödens beskaffenhet kan man göra sig en föreställning äfven af följande telegram af d. 29 Jan. från Favre till prefekten i Norddepartementet: Ni ombedes att samla alla tillgängliga förråder af mjöl, säd, kött och brärsle, vidare att taga alla de i Dunkerque samlade förräderna samt skicka dem pr jernväg till Dieppe, der vi skola emottaga dem. Det gäller Paris frälsning, som ännu i denna vecka måste ha ny tilllörsel af proviant. Regeringen frigifver handeln, ingen behötver frukta några reqvisitioner. Den törsta posten har redan afgått ifrån London till Paris, åtföljd af attachöen vid franska beskickningen i den engelska hufvudstaden. Rörande underhandlingarne mellan Favre och Besmarck skrifves under d. 25 Jan. från Versailles till Nat. Zeit.: Då det igår blet bekant, att Jules Favre uppehöll sig i det stora högqvarteret, sade en af stadens innevånare till mig: Det är freden! Hufvudintresset är knutet vid dessa underhandlingar. Jules Favre anlände hit d. 23 kl. 7 på aftonen, åtföljd af sin måg, och for straxt till Bismarck, utan att taga in på något hotell. Konferensen emellan dem varade tills midnatt, i nära fem timmar. Derpå begaf sig Favre till den för honom bestämda boningen vid Boulevard du Roinol, hvarest han arbetade med sin måg tills kl. 3 på morgonen. Emellertid hade kl. 12 på natten mellan d. 23 och 24:de ett krigsråd sammankallats, hvilket förhandlade under kejsar Wilhelms presidium. De af Favre gjorda förslagen gåfvo har anledning till en längre diskussion. I går f. m. kl. 112 besvarade Bismarck Favres besök och uppehöll sig en half timme hos den franske ministern. Bismarck anmältes som kejserl. tysk kansler, och Favre mottog honom artigt med orden: YVous me rendez beaucop dhonneur. Fram mot kl. 1 e. m. for Favre ännu en gång till rikskansleren, efter det att emellertid ett nytt krigsråd sammankallats till kl. 10 e. m Konferensen varade i 2 timmar, hvarpå Jules Favre kl. 14 oförtöfvadt vände tillbaka till Paris i sällskap med sin måg och beledsagad af en ridande preussisk gendarm. Då man tillträgade Favre, vid hvilken tid han önskade spisa middag, svarade han leende: Ah, merci, nous dinons aujourdhui å Paris. Sista gången jag sett Favre var i September, då han kom till Ferrieres: det förefaller mig som att han blifvit mycket äldre under den förflutna tiden. Under det han vid sin ankomst hit var mycket sluten och nedstämd, reste han i går till Paris med belåten uppsyn. Bismarck tryckte vid afskedet flera gånger hjertligt Favres hand. Om man af yttre tecken kan sluta till situationen, så måste vi inom kort ernå den djupaste fred; ty genast efter konferensen i går såg jag Bismarck vid briljant lynne företaga sin vanliga promenadridt. Det påstås med bestämdhet, att Favre till en del uppgifvit den negativa ståndpunkt, som han orubbligt intog i FerriöÄres i ossecnde på afträdandet af Elsas och Lothringen), och man skall ha funnit en basis för un) Således omtalar äfven Nationalzeit. såsom ett faktum, att Bismarck framkommit i Ferricres med fredsvilkoren och att dessa voro afträdandet af Elsas och Lothringen. Vi vilja här. alldenstund man velat bestrida sannfärdigheten af våra ord, då vi sagt att Bismarck i Ferrieres framställde till Favre såsom fordran för