tyngre lokomotiver än han beräknat eller slita maj terielen orimligt. Då bevisade han emellertid att den der fabrieerade teorien att motståndet tilltoge som dvadraten af hastigheten, var alldeles rasande, ! men att om den vore riktig — såsom den sakkunnige uppgifvit, utskottet eftersagt och i riksdagens skrifvelse upprepats —, så skulle t. ex. för en trän at vanlig tyngd, som fortskaffades 5 mil i timman, erfordras ett lokomotiv a d mil d:o ett lokomotiv af 250 tons vigt; således skulle redan i förra faliet erfordras ett lokomotiv nära dubbelt tyngre än något dittills begagnadt, eller 62,5 tons, då i verkligheten endast ett omkring 20 tons erfordrades, och i senare fallet ett mer än 5 gånger så tungt som något i England konstrueradtMan bör utan tvitvel hålla Göran räkning för det besvär han gjort sig att uppgräfva denna lilia historia ur statsutskottets förhandlingar, men det citerade styckets framdragande bevisar på samma gång, att Göran icke sjelf förstått det minsta af den ifrågavarande saken. Det citerade yttrandet af friherre Lricson var nemligen i sjelfva verket blott ett fintligt -hocus pocus-, hvarmed han vid detta likasom några andra tillfällen (t. ex. vid det famösa föredraget i De la Croix salong om sammanbindningsbanan) väl förstod att slå dunster i ögonen på de profana och som äfven synes hafva gjort sin behöriga verkan på Göran. Ingenting kunde vara mer påtagligt än den slutsats som i det citerade stycket förekuwmer om lokomotivets nödvändiga tyngdsvid ökad hastighet, i fall nemligen alia trktorer i räkningen antagas oförändrade; och re tlesiovonn hos den som läser utan vidare eftertanka måste då blifva, att ett påstående sädant som det anmärkta om motståndets förhållande ungefär som qvadraten af hastigheten icke bevisar annat än okunnighet och en klandervärd framfusighet hos den som framställt detsamr Annorlunda förhåller det sig vid närmare granskning. Det är nemligen väl bekant för alla som rest på jernvägar, att på de blandade ta1 tons vigt och för 10 523 12 gen med cirka 2) mils medelhastighet i timman, kan ett lokomotiv stundom medföra ända till nägra och tretio passagerarevagnar eller ännu flera godsvagnar; hvaremot snälltågen, med 3 mils medelhastig het vanligen blott medföra fyra till fem passagerarejemte en postoch en 3 två bagagevagnar. Orsaken härtill är helt enkelt, att lokomotivet för snälltågen, oaktadt med samma maskinkraft, såsom regel icke förmår draga fram ett mycket större antal vagnar i förbållande till de. blandade tågen, än här är angifvet. Iläruti lär också den enkla förklaringen ligga till det kända faktum, att man icke ansett sig böra i snälltågen tillsätta vagnar för tredje klassens passagerare, ehuru förmånligt detta annars skulle vara för rörelsen i ekonomiskt hänseende genom trafikens ökande; och ändock händer det icke sällan, såsom hvar och en kunnat bevittna, att, när ett antal flera vagnar än vanligt måst tillsättas på snälltågen, slira drifhjulen på lokomotivet ganska betydligt vid lutningar uppföre, ehuru dessa ej utgöra mer än 1 på 100 på statsbanorna. Det uppgifna förhållandet står således i trots af hr Ericsons sintliga argument fast i hufvudsaken, oaktadt det icke kan bevisas genom en matematisk formel, utan till en del beror på flere medverkande orsaker, såsom ojemnheter i banan, stark moteller sidvind, friktionen i kurver, o. s. v., hvilket allt ökar motståndet i långt större proportion än hastighetens. Ett ytterligare bevis för den approximativa riktigheten af det ifrågavarande påståendet kan hemtas ifrån ingeniörföreningens förhandlingar för år 1870, för kort tid sedan utgifna af trycket. Man finner der, bland de frågor som ingeniörföreningen afhandlat, en om den fasta och rörliga materielen på våra jernvägar, och bland andra yttranden öfver denna fråga ett på sidorna 25, 26 af kapten Carlsund, som rörande hastigheten på jernvägarne yttrat följande: Slutligen några ord rörande hastigheten på våra -jernbanor, dervid endast afses stambanorna. Tal. stredde att man gjort orätt i att så mycket fästa sig svid allmänhetens skrik på en snabb befordran medelst jernvägarne. Hastigheten är bestämdt större sän hvad behofvet kräfver och man bör betänka, att vunderhällskostnaden af banorna och materielen stiger som qvadraten eller nära nog kuben på hastigheten, Om en så stor hastighet varit nödSvändig, hade det varit bättre att inskränka tiden vid stationerna. Det torde ej anses olämpligt att anmärka, att då Göran skrifvit från Stockholm till GöteborgsPosten, och således lärer bo i Stockholm, så hade han haft genare väg att vända sig med sina anmärkningar till mig personligen, som icke är svår att träffa, och hade då kunnat få de här lemnade upplysningarne genast; men han hade då — det är sannt, icke för denna gången fått tillfälle krydda sin korrespondens med den sauce piquante af det slags personliga insinuationer, som synes utgöra en nödrändig beståndsdel i vilkoren för den utmärkelse nämnde hr Göran skördar af denna brefvexling. Till det slaget hör ock en i samma bref förekommande insinuation om motsägelse hos undertecknad, bestående deruti, att jag uppgifves hafva tecknat mig för aktier i Krylbo—Norbergsbanan, och dervid fästat det uttryckliga vilkoret att nämnde bana skall byggas med samma spårvidd som statsbanornas, d. v. 8. bredspårig. Häraf är så mycket sannt, att jag vid ett bolagsmöte i Gestrikland i början af sommaren sistl. år jemte åtskillige andre personer tecknat några aktier i nämnda bana, och gjorde det hufvudsakligen derföre att inbjudningen, såvidt jag fattat rätt, afsåg att åstadkomma densamma utan att begära någon uppoffring af staten. Det är äfven sannt att uti inbjudningen nämndes en bredspårig bana, men deremot icke sannt att något förbehåll i det afseendet gjordes af mig; det var någon annan som hade ansett angeläget att utsätta detta, innan jag hade sett listan; jag tilltror mig ej heller att afgöra huruvida trafiken på nänmda bana möjligen blir så stor, att en 5 fots bana der är fördelabtigare, men jag föreställer mig, att om riksdagen skulle besluta den norra banan smalspårig, så torde bolaget Krylbo—Norberg rätta sig derefter. L. J. Hierta.