teten o. a. Men då saken väl en gång bragts inför nationalförsamlingen, kan man icke gerna tro, att krigspartiet skall der vinna öfver hand. Hr Gambetta har visserligen officielt tillkännagifvit, att, eftersom inga fordrade upplysnirgar från Favre angående förhandlingarne i Versailles ingått, han icke heller kan företaga nödiga mått och steg för valens utskrifning. Han torde ej heller behöfva det, eftersom försvarsregeringen i Paris satt sin delegation utom kompetens och derför antagligen sjelf enom Favre, som är både utoch inrikesminister, redan börjat med valens utskrifvande, under det Simon och Picard, hvilka troligen anlände till Bordeavx i går, skola biträda i utöfvandet af besväret, om Gambetta icke vill ställa sig regeringens beslut till efterrättelse. Han synes neml. alldeles förgäta, att han ingalunda är diktator och icke eger något slags verklig fullmakt af Frankrike till att handla för detsamma. Vapenstilleståndet är ingånget och genomföres öfverallt utan någon gensägelse å befolkningens sida. Denna börjar tvärtom redan att röra på sig för valens skull, hvilka skola ega rum nästkommande Onsdag, eller d. 8 d:s. I afseende på dessa val tror man, att parisarnes hållning skall blifva bestämmande ätven för provinserna, så att dessa skola skicka många republikanska delegerade till församlingen, om de republikanska ledarne i Paris antaga freden. Intet tvifvel råder heller om, att republiken skall, åtminstone provisoriskt, bli den statsform, som kommer att antagas af församlingen. Monarkisterna äro dock i full verksamhet, för att leda valen i sin anda. Enligt ett telegram från London, skola orlåöanisterna och legitimisterna hafva associerat sig med hvarandra, för att genom denna sammanslutning kvnna uppställa en god valkandidat i hvarje franskt departement. Man antager, att prinsen af Joinville skall bli vald i Cherbourg och hertigen at Aumale i Angoultme. Under det man sålunda kan antaga, att valen skola gifva afgjord öfvervigt åt den provisoriska republiken, tror man älven, att de skola utfalla till förmån för de moderata republikanerna, hvilka vilja freden. Detta skall genast efter nationalförsamlingens sammanträdande komma att visa sig, emedan dess första verksamhet skall komma att bli väljandet af en nationalregering. Enligt ett af dagens telegram, menar Corresp. Havas, att församlingen skall utee en konseljpresident, som sjelf väljer ministrarne. Vi tro, att församlingen tvärsom skall utse en nationalregering af flera personer, hvilken inom sig väljer sin president. I alla händelser skola dessa väl bli afgörande tör krig eller fred. Såsom kandidater nämnas: Favre (fredsvän), Gambetta (krigspartiets), Thiers, Picard, Grevy (alia tre för freden). Norddeutache allg. Zeit., v. Bismarcks organ, säger sig fast tro på fredens bringande till stånd, äfven om Gambetta skulle försöka att göra öppen opposition mot sina pariserkolleger. Dock, omkastningar kunna ännu inträffa, och hvem kan beräkna, hvart slumpen skall leda förhållandena inom en vecka?