Storsjösiske. Rörando det i gårdagens tidning omnämnda rika fiskefänge, som kommit skärgårdsbåten Stora Eggen till del, meddelar vår korrespondent å Klädesholmen följande närmare detaljer: Den 7 dennes om aftonen hemkom här tillhöriga fiskefartyget Stora Eggen, efter 3 månaders resa, från banken af samma namn. Om förloppet af resan berättar fartygets skeppare Anders Berntsson foljande: kvi afseglade härifrån den 8 Mars, anlände till Wallerhoug, utantör Aalesund, den 27 i samma månad, utgingo till Stora Eggens bank den 1 April samt måste efter svåra stormar gå in till Skulö, 6 mil norr om Aalesund och sedan inomskärs till sistnämnde ställe, dit vi anlände den 15 April. Under denna tur hade vi fiskat endast en dag och erhållit omkr. 40 välor. Göteborgs och Bohusläns aktiebolags for storsiske fartyg Jedderen och Doggern, som kommit före oss till Aalesund, voro ock ute på samma gång som vi, men måste återvända utan fångst, sedan 1200 (50 å 60 krok i hvarje s. k. hundra) storbackor — de enda som utsatts — förutom mesanmasten förlorats af Doggern och ett ankare mistats af Jedderen. Den 23 April gingo vi för andra gången till sjös och återkommo till Aalesund d. 10 Maj med omkr: 400 vålor, fiskade på 5 å 6 dagar; 12 tunnor lefver och lika många tunnor fiskrom såldes i Aalesund. Jedderen och Doggern, som äfven nu varit samtidigt med oss ute, voro före oss inne och hade erbållt, båda tillsamman, 350 vålor fisk, hvilken fläcktes i Aalesund och saltades direkte i derstädes förlagda slupen Svanen, som skall hemtöra deras långst till Ropekullen. Vi utseglade sist den 16 Maj och ankrade på grundet följande dagen; fiskade nära 8 dagar och erhollo ungefär 400 vålor. Den 28 Maj begåfvo vi oss på hemvägen, direkte från banken och hemkommo på pingstattonen. Hela den af oss hemförda fångsten har fläckts och saltats dag för dag ombord etter nya metoden, och skall enligt kontrakt levereras till Göteborgs aktiebolags för storsjöfiske salteri å Brömsegården. Fiskesartyget Hästen, som, härifrån forsåldt, utrustats och, nu kalladt Haien, utsändts från Isesjorden af ett bolag for införande bland danska kustallmogen af storfiske, har under ledning af 2:ue fiskare härifrån trakten, på resa till fiskeplatsen utanför Skagen, anlöpt härvarande hamn för motvindTill redaktionen har sedermera ingått underrättelser om en ännu större fiskfångst. Det ofvannämnda fartyget Swan, tillhörigt Göteborgs och Bohusläns aktiebolag för storfiske, inkom neml. i förgår till Marstrand, för att vid Ropkullen lossa ej mindre än 1,100 å 1,200 vålor på Nordsjöbankarne fångade och ombord saltade långor, torsk och lubb. Litterärt. Sverige är, hvad kommunikationsanstalterna vidkommer, i ett raskt framåtskridande. Vi hafva, utan bätvan, hos utläningen skuldsatt oss för bortåt ett par tjog millioner rdr, och denna summa torde vid instundande riksdag komma att ytterligare ökas med omkring 12 millioner rdr minst. Vi kunna göra det, ty vi hatva resursser, och enda sättet att tillgodogöra oss våra råmaterialier och produkter är att skaffa dem fort och billigt till afskeppningsorterna. I och med detsamma rycka vi allt närmare det öfriga Europas ståndpunkt; vi väckas ur vår troghet och inse att man kan fardas och forslas på annat sätt än far och farfar gjort. Vi lära oss så småningom att gilla engelsmannens praktiska time is money och undra öfver huru vi så länge kunnat undvara ett väl ordnadt och snabbt kommunikationssätt. Visserligen voro Svenskarne bland de första, hvilka använde ångans kraft för fartygs framdrifvande, liksom ock vår ångbåtsflotta sedan dess vuxit till ett antal, som, jemfördt med befolkningens storlek, är det största i verlden; men sent kommo vi att anlägga våra jernvägar. Den enskilda spekulationen gick visserligen staten i förväg, men exemplet var, synaerligast genom utländingars bedräglighet, ej lockande. Det afskräckte dock icke, och snart hafva vi nu ett temligen ordnadt jernvägsnät kring Sveas jernfasta lemmar. Inom några månader öppnas för allmänheten trafiken pr jernväg såväl till Örebro (och i och med detsamma äfven till Arboga och Nora) som Stockholm. — Första gången man passerar en jernvägssträcka är man så upptagen af det nya och omvexlande, som erbjuder sig för ens blickar, att man glömmer den enformighet och tomhet, den längtan att komma fram (huru fort det än går), som ovilkorligen vid andra eller tredje passagen af samma väg med oemotståndlig makt gör sig gällande. For att atbryta denna enformighet och stilla denna oro har en förläggare här i staden ställt nästan hela sitt förlag till billig läsning för resande. De anmälda 18 volymerna, hvardera till det billiga 8. 2—2—2—2— — Ls AP 3 uUwWwanla mad namn cåArlnar a