lidit, drefvos tillbaka, och redan hade fien-
derna börjat klättra öfver förskansningen, då
Armand Louis, samlande en trofast skara om-
kring sig, störtade dem till mötes. De djerfya
nedhöggos allteftersom de sökte intränga i
byn. Plöteligt varseblef herr do la Guerche
Johan v. Worth, vid hvars värja Adriennes
rosett var fästad.
— Kom hit, ropado Armand Louis, som
med hvarje värjstöt dödade en lansknekt un-
der sina bemödanden att bana sig en väg till
den hatade fienden.
— Tar du mig för en äfventyrare, som du
sjelf är?... Jag är general, svarade bairaren.
Tlärpå lät han sina soldater rikta ett häf-
tigt anfall mot en punkt, der fienden syntes
bonom minst skyddad.
Herr dArrandes anade hans plan och skyn-
dade att möta anfallet med den lilla reserv-
trupp, som var ställd under hans befäl. Nu
angrepos de kejserlige från tvänne olika håll,
nemligen framifrån af herr VArrandes och
från sidan af Armand Louis. De hade icke
väntat sig ett sådant motstånd; också funno
de snart föranlitvua utt draga sig tillbaka
Midt under den hetaste striden infann sig
Renaud. Han sade till herr de la Guerche:
— Nu har en hel halftimme gått förbi,
utan att vi hoft något att göra derborta. Jag
ar lemnat befölet åt herr de Saint-Paer och
sifvil raig hit, för att so huru det går till
Stridsbullrot lockade mig.