lidit, drefvos tillbaka, och redan hade fienderna börjat klättra öfver förskansningen, då Armand Louis, samlande en trofast skara omkring sig, störtade dem till mötes. De djerfya nedhöggos allteftersom de sökte intränga i byn. Plöteligt varseblef herr do la Guerche Johan v. Worth, vid hvars värja Adriennes rosett var fästad. — Kom hit, ropado Armand Louis, som med hvarje värjstöt dödade en lansknekt under sina bemödanden att bana sig en väg till den hatade fienden. — Tar du mig för en äfventyrare, som du sjelf är?... Jag är general, svarade bairaren. Tlärpå lät han sina soldater rikta ett häftigt anfall mot en punkt, der fienden syntes bonom minst skyddad. Herr dArrandes anade hans plan och skyndade att möta anfallet med den lilla reservtrupp, som var ställd under hans befäl. Nu angrepos de kejserlige från tvänne olika håll, nemligen framifrån af herr VArrandes och från sidan af Armand Louis. De hade icke väntat sig ett sådant motstånd; också funno de snart föranlitvua utt draga sig tillbaka Midt under den hetaste striden infann sig Renaud. Han sade till herr de la Guerche: — Nu har en hel halftimme gått förbi, utan att vi hoft något att göra derborta. Jag ar lemnat befölet åt herr de Saint-Paer och sifvil raig hit, för att so huru det går till Stridsbullrot lockade mig.