par vördnads-
värda institutioner.
Engelska regeringen har underrättat uni-
versiteten i Oxford och Cambridge — tvenne
ännu mera antiqverade anstalter än högsko-
lorna i Upsala och Lund — att en komitå
skall tillsättas för att taga reda på de båda
universitetens alla tillgångar och huru de
användas. En korrespondent från London
skrifver härom:
Detta tillkännagifvande har kommit öfver
voderbörande som en bomb. De vördnads-
värda styresmännen för våra universitets
fakulteter, såväl som de med rundliga sti-
pendier hugnade lärarne, ha intagits af en
helig fasa och veta icke hvilket helgon de
skola anropa för att undgå det öde, hvar-
med regeringen hotar dem. Man hade så
länge och ofta skrämt dem för vargen, att
de till sist upphört att frukta honom. Men
han kom, när de minst anade det.
Hittills har man aldrig med säkerhet vetat,
huru stora inkomster dessa rika anstalter
årligen ha; men man har skäl antaga att
de tvenne universiteten tillsammans åtnjuta
en årsinkomst af ej mindre än omkring fem-
ton millioner rdr.
Privilegiet att handhafva dessa enorma
summor tillhör sedan århundraden tillbaka
vissa vederbörande, som disponera deröfver
såsom öfver sin enskilda egendom. Man kan
Biga att ett så vidunderligt missbruk i intet
annat land än vårt skulle ha kunnat tolere-
ras så länge. De otaliga donationer af jord-
egendomar och penningar, som förmöget folk
under förflutna århundraden slösat på dessa
inrättningar, ha endast tjenat till att skapa
en massa sippekurer, Fakulteternas styres-
män uppbära 1 medeltal tretiofem tusen rår
årligen och de akademiska lärarne ha i all-
mänhet öfver 5,000 rde om året i stipen-
dier, utan att dock kunna åläggas att un-
dervisa studenterna eller ens att sjelfva för-
kofra sig i sina stycken. För min del såg
jag under hela den tid jag vistades vid uni-
versitetet endast ett par tre gånger styres-
mannen för den fakultet, till hvilken jag
hörde. Han uppträdde ridande på en dyrbar
häst, och både han sjelf och hästen hade ett
synnerligen respektingifvande yttre. Lugn
och belåtenhet strålade ur deras ögon.
Hvarje gång den förnäme mannen värdi-
gades sålunda uppenbara sig för oss, betrak-
tade jag honom med samma känslor af vörd-
nad, som en ung hedning hyste för den he-
liga oxen, som man aldrig fick vidröra. Till
och med docenter, som ha 7,000 rdrs in-
komst af universitetets stipendiemedel, upp-
fylla icke sin undervisningsskyldighet, med
mindre deras egen håg och lust mana dem
lertill och de få ökad betalning för besvä-
et. Ett stort antal stipendiater vistas långt
borta från universiteten och sysselsätta Big
med allt annat än klassiska studier, under
let att de med mycken punktlighet lyfta de
lem tillerkända akademiska gratifikationerna.
in af dem, som jag skulle kunna namngifva,
ir ordinarie tjensteman i staten med god
ön, på samma gång han uppbär sitt stipen-
lium från universitetet. I fyratio års tid
war han aldrig satt sin fot inom den fakul-
ets lärosalar, af hvilken stipendiet utbeta-
as, men han har naturligtvis en mycket
ög tanke om våra universitets förträfflig-
wet. En annan stipendiat har säte och stäm-
na i öfverhuset.
Tilläggas bör att, fastän vi ha fakulte-