par vördnadsvärda institutioner. Engelska regeringen har underrättat universiteten i Oxford och Cambridge — tvenne ännu mera antiqverade anstalter än högskolorna i Upsala och Lund — att en komitå skall tillsättas för att taga reda på de båda universitetens alla tillgångar och huru de användas. En korrespondent från London skrifver härom: Detta tillkännagifvande har kommit öfver voderbörande som en bomb. De vördnadsvärda styresmännen för våra universitets fakulteter, såväl som de med rundliga stipendier hugnade lärarne, ha intagits af en helig fasa och veta icke hvilket helgon de skola anropa för att undgå det öde, hvarmed regeringen hotar dem. Man hade så länge och ofta skrämt dem för vargen, att de till sist upphört att frukta honom. Men han kom, när de minst anade det. Hittills har man aldrig med säkerhet vetat, huru stora inkomster dessa rika anstalter årligen ha; men man har skäl antaga att de tvenne universiteten tillsammans åtnjuta en årsinkomst af ej mindre än omkring femton millioner rdr. Privilegiet att handhafva dessa enorma summor tillhör sedan århundraden tillbaka vissa vederbörande, som disponera deröfver såsom öfver sin enskilda egendom. Man kan Biga att ett så vidunderligt missbruk i intet annat land än vårt skulle ha kunnat tolereras så länge. De otaliga donationer af jordegendomar och penningar, som förmöget folk under förflutna århundraden slösat på dessa inrättningar, ha endast tjenat till att skapa en massa sippekurer, Fakulteternas styresmän uppbära 1 medeltal tretiofem tusen rår årligen och de akademiska lärarne ha i allmänhet öfver 5,000 rde om året i stipendier, utan att dock kunna åläggas att undervisa studenterna eller ens att sjelfva förkofra sig i sina stycken. För min del såg jag under hela den tid jag vistades vid universitetet endast ett par tre gånger styresmannen för den fakultet, till hvilken jag hörde. Han uppträdde ridande på en dyrbar häst, och både han sjelf och hästen hade ett synnerligen respektingifvande yttre. Lugn och belåtenhet strålade ur deras ögon. Hvarje gång den förnäme mannen värdigades sålunda uppenbara sig för oss, betraktade jag honom med samma känslor af vördnad, som en ung hedning hyste för den heliga oxen, som man aldrig fick vidröra. Till och med docenter, som ha 7,000 rdrs inkomst af universitetets stipendiemedel, uppfylla icke sin undervisningsskyldighet, med mindre deras egen håg och lust mana dem lertill och de få ökad betalning för besväet. Ett stort antal stipendiater vistas långt borta från universiteten och sysselsätta Big med allt annat än klassiska studier, under let att de med mycken punktlighet lyfta de lem tillerkända akademiska gratifikationerna. in af dem, som jag skulle kunna namngifva, ir ordinarie tjensteman i staten med god ön, på samma gång han uppbär sitt stipenlium från universitetet. I fyratio års tid war han aldrig satt sin fot inom den fakulets lärosalar, af hvilken stipendiet utbetaas, men han har naturligtvis en mycket ög tanke om våra universitets förträffligwet. En annan stipendiat har säte och stämna i öfverhuset. Tilläggas bör att, fastän vi ha fakulte