Krigsvetenskapsakademiens högtidsdag firades i går afton i Landtbruksakademiens sessionssal. Utom nedannämde fungerande personer märktes i den lysande samlingen chefen för landtförsvarsdepartementet, generalmajor Abelin, chefen för sjötörsvarsdepartementet generalmajoren Leijonhufvud, f. d. statsråden Hamiltoa, Thulstrup och Björnstjerna, generallöjtnant Silfverstolpe, gencralmajorerna af Klint, af Kleen, Lagerberg och Hägerflycht, amiral Lilliehöök, öfverste von Feilitzen, kommendören Ahlgren, öfverste Weidenhjelm, expeditionschefen i landttörsvarsdepartementet, Varenius och derförutom officcrare af högre och lägre grader till ett antal af något öfver 100. MSärskildt inbjudna voro åtskilliga af under året aflidna ledamöters af akademien anhöriga, nemligen öfverstelöjtnant Hazelius, kyrkoherden doktor Grafström, öfverste Kreuger, major Stjerngranat och löjtnant Stjerngranat. Sammanträdet öppnades af akademiens n. v. styresman, generalmajor O. Nordensvan, hvilken i korthet betonade den betydelse det senaste årets krigshändelser böra ha på vårt lands försvarsväsen samt derefter helsade hertigen af Östergötland, akademiens förste ledamot. Akademiens sekreterare, öfverstelöjtnant E. G. Kliogenstjerna, uppläste årsberättelsen. I denna anmärktes, att vid ordnandet af vårt försvarsväsen bör man iakttlaga två grundsatser: tidpunkt och kostnad. Hvad den förra beträffade, vore alla eniga om, att frågans lösning ej kunde vidare uppskjutas, helst sam tid äfven behöfves för ett nytt försvarssy stems ordnande, både hvad beträffar manskap och materiel. Hvad den senare grundsatsen beträffade, vore det visst, att ett godtköpsförsvar i vår tid är en luftbild, som ej kan uppnås. Alla önska, och vilja så gerna hoppas, att krig må upphöra, men alla känna ock, att, kan äfven ett sådant lycksalighetstillstånd någonsin på jorden inträffa, måste dock först stora skakningar öfvergå folken. Långa förberedelser äro i våra dagar ej förunnade ens de invigda, mycket mindre folken sjelfva — alla måste vi vara beredda, äfven vi svenskar, som hittills undgått faran att vid flera tillfällen blifva iukastade i strid. Och nog förmår Sverige, som i forua tider fört stora armåer till främmande länder, nu. då industrien blomstrar och rikedomen i landet ökats, bära den börda, som försvaret för vårt sjeltbestånd kräfver. I årsberättelsena omtalades vidare de förändringar till ett bättre som gjorts vid krigsskolan, t. ex. kadetternas sommaröfningar; underbefälsskolorna; de håya anordningarne i praktisk riktning vid armåns allmänna öfningar; den beredvillighet, riksdagen visat att anslå betydliga summor till krigsmateriel; m. m. Till slut omnämndes, att till akademien inlemnats blott en täflingsskrift, hvilken dock ej kunnat belönas. Prisämnena för år 1872 tillkäunagåfvos skola i akademiens tidskrift komma att tillkännagifvas. Akademiens n. v. andre styresman, generalmajor C. M. Björnstjerna, uppläste derefter på ett enkelt, men värdigt och hjertligt sätt affattade minnesteckningar öfver de under senaste året med döden bortgångne ledamöterna: generalmajor J. A. Hazelius, f. d. öfverste G. G. I, Stjerngranat, norske ledamoten J. M. Aalborg Theiste, generalmaioren i danska armån VY. BSteenstrup och professor M: C. Retzius. — Derefter tillkännagafs, att akademien till sin 1:sta klass uppflyttat kommendören och lotsdirektören C. B. Lilliehöök samt till medlemmar af 2:dra klassen invalt: majoran i armön, generalstabsofficeren D. Nordlander, chefen för norska kommandoexpeditionen i Stockholm, majoren OC. G. With, öfversten för Kalmar regemente ÖO, O. Weidenhjelm, kaptenen vid Christiansandske brigaden i norska armön O. L. Nyqvist, expeditionschefen för tförsvarsdepartementets kansliexpedition N. A. Varenius, professorn vid Carolinska institutet CO. J. HRossander, adjutanten hos hertigen af Östergötland kaptenen II. Palmstjerna samt ordföranden i suadhetskollegium generaldirektör N. J. Beriin. m Pöredraganden tör krigskonst, majoren O. F. TA fr Me OM ss FR oo TG