lade och beslöto aflåta till riksdagen en petition om statens skiljande från kyrkan, införande af borgerligt äktenskap för alla (hvilket icke utesluter vigsel för den som sådan önskar) samt förbud mot sådana religiösa sällskap som kunna vara för staten farliga (jesuiter). Petitionen antogs enhälligt. Pn m sslyckad hannlysning. Kyrkoherden Bernard i Kieferfelden (Baiern) har så öppet och bestämdt uttalat sig mot den nya läran om påfvens ofelbarhet, att han ådragit sig straffet af kyrkans stora ban, Den 29 oktober på morgonen förkunnades bannlysningen af erkebiskopen af Mitnchen i egen hög person. Det skedde i Otto kapellet nära Kufsteiv. Erkebiskopen höll ett tal till den stora åhörarehop, som var samlad både uti och utauför kapellet. Han uttalade sin ledsnad öfver att nödgas resa ända till stiftets yttersta. gräns för att jaga ut otron; härefter uppläste han bannlysningen enligt handboken, dervid den stackers kyrkoherden Bernard riktigt slets söuder bit för bit; och slutligen förkunnade han att församlingen skulle få en ny och mycket from herde. När erkebiskopen slutat, märktes en stark trängsel utanför kapellet. Åhörarnes uppmärksamhet vändes utåt. I presterlig oroat stod kyrkoherden Bornard på det galleri som löper rundtomkring kyrkan, och från denna upphöjda predikstol alade äfven han, med fast och ljudlig röst, tili sin församlings medlemmar. Med allvarliga och högtidliga ord, med ord af mannakraft och mannamod sade han att det erkebiskopliga tilltaget var en handling af godtycke. Han åberopade församlingen till vittne på att han städse predikat läran ren och oförfalskad; han åberopade vidare erkebiskopens eget uppträdande vid allmänna kyrkomötet i Rom såsom bevis på den nya lärans ohållbarhet. Så fort erkebiskopen förnam att kyrkoherden talade till folket, tridde han ut ur kapellet och ropade till de närstående: Hören honom icke; han eger ej att tala till eder! Då höjde massan stormande, jublande lefverop för kyrkoherden, trängde sig omkring honom under den hjertligaste hyllning och brydde sig icke det ringasto om erkebiskopen. Af gammal vana eller för att hjelpa sig ur förlägenheten, började denne dela ut välsignelsen med fulla händer, men när det blef tydligt att folket. satte lika ringa värde på hans välsignelser som con stund förub på hans förbannölser, afligsnade han sig, åtföljd af ett tjog utaf dem, som der i orten kalla sig för de 4fosterländska. . Han måste gå till fots ett långt stycke och fick derunder tillfille höra kyrkoherden högtidligt lofva att icke lemna ifrån sig själavården om sin hjord, utan fortfarande inom församlingen utöfva sitt kall. Härpå följde ånyo stormando bifallsyttringar. Detta exempel lärer nog komma att tölj andra ställen, om någon biskop dristär fi tämja kyrkoherdar medelst bannlysning. Stader Almeria 1 Spanion här lidit äf et skyfall. De flesta bus i staden blefvo öfversvämmade och många såväl offentliga som enskilda byggnader förstörda eller skadade. Första telegrafdopeschen om olyckan innehöll att 87 lik hade blifvit framdragna undan ruinerna