Engelska premierministerns tal vid lordmayors-festen. Då den nyvalde lordmayorn i London förlidne torsdag med öfliga högtidligheter installerades i sitt embete, yttrade konseljpresidenten Gladstone, till svar på skålen för ministrarne, bland annat: Jag kan med glädje bekräfta herr lordmayorns yttrande att i denna stund ha vi ingen oenighet, ingen tvist med något folk på jordens heia vida yta. Såsom europeisk makt är vår ställning brodrens bland många syskon. Ingenting kan skilja oss från den plats, det täckts den allsmäktige att gifva oss såsom medlemmar af den europeiska familjen. Från denna plats måste vi stäidse med djupaste medkänsla och intresse följa ställningen på Europas kontinent, men på samma gång må ste vi känna djup tacksamhet för den skickelse som så förordnat, att medan vår närbelägenhet är så stor att nämda sympati. måste vara alldeles oafbruten, det dock finns en lokal frånskilnad, som gifvar oss ett visst oberoende, som aflägsnar oss från åtskilliga af kontinentalpolitikens vådor och farhågor, som tillskyndar oss förökad styrka genom det clement, hvilket mest öfverensstämmer med våra vanor och traditioner, och som, om vi göra det rätt är, mot andra och oss sjelfva, sätter oss i stånd att med temlig oväld betrakta de tvister som uppstå mellan andra folk. Det har med rätta sagts — och vi kunna ej vara nog tacksamma derför — att det i denna stund icke föres krig mellan någon af jordens civiliserade nationer, och detta leder tanken tillbaka till den invigningsfest, då vi senast voro samlade kring detta bord och då strömmar af blod flöto i Europa. Det är en stor förändring till det bättre som sedan dess inträdt. Jag önskar att jag kunde uttala så mycket törtroende till framtiden, som en del torde hysa. Om den satsen är obetingadt sann, att största tryggheten för fredens bevarande ligger i ett kraftigt rustande för kriget, så är det otvifvelaktigt att det aldrig gifvits större visshet om fred på kontinenten än i detta ögonblick. Gamla tidens härar krympa ihop till bara obetydlighet i jemförelse med dem som nu anses nödiga för att värna nationernas ära. Från tiorusental -ökades de till hundratusental — från hbundratusental växa de nu till millioner. Gifve Gud att förfogandet öfver dessa kolos sala medel att göra menniskoslägtet ondt 9ldrig måtte blifva en frestelse till att släppa lös dessa förstörelsens och eländets redskap annat än när rättfärdighet och heder kräfva et! Som läsaren af förestående sctt, har telegrafen meddelat en oriktig uppfattning af hr Gladstones yttrande. Han är icke den sangviniker som anser freden nu mer än någonsin betryggad; men det är från sjelfva den så öfverdrifvet väpnade freden han mer än från något annat fruktar att krigea skola härleda sig. I rv HET så ratt PR SNR AE KN RS ra få JG RE RETT