var fästad vid den grå hatten och hängde ned
öfver ryttarens axel.
— Grefve Tilly! mumlade Magnus.
Carquefou gjorde korstecknet. Han lyftade
upp ett gevär, som han hade framför sig i
sadeln, -och sade:
— Om han vänder sig om, skall han ej
upplefya morgondagen.
Sqvadronen passerade. In man, insvept i
en vid grå kappa galopperade vid sidan af
grefve Tilly.
— Om det inte är hertigen af Sachsen-
Lauenburg, så är det hans vålnad, sade Ar-
mand Louis.
De hade redan- hunnit till närheten af val-
larne, då de mötte en hop borgare, som för-
följdes af kejserliga trupper.
— Det är bättre att dö här än att fly på
detta sätt, sade en af borgarne.
Hans kamrater lyssnade härtill och upp-
ställde sig i en trädgård, beslutna att försvara
sig till det yttersta.
Armand Louis kastade en blick omkring
sig; öfverallt såg han endast lansar och muskö-
ter, hotande ansigten och blodiga sgablar. Do
flyende borgarne nödgade honom att jemte
sina följeslagare taga sin tillflykt till träd-
gården, som på trenne sidor omgafs af en för-
fallen mur.
Medan herr de la Guerche sökte efter en
utväg, rusade en hop soldater in i trädgården,
ronande: