-—-—- GV -—
med guld, för att han må kunna bereda sig
litet jordisk glädje till omvexling .med den
himmelska, pi förstår väl att en sådan. man
icke har tid att lyssna till en ung flickas
kärlekssnack. Hon skall bli gift, och om hon
gråter en smula, hinner -hon mer än väl trösta
sig, sedan hon kommit till Baiern.
— Dit Johan v. Werth ämnar föra henne?
— Ja, naturligtvis. Instängd i ett kloster,
skulle fröken de Souvigny kunna rymma; men
har hon väl blifvit gift, står det hvarken i
djefvulens eller Luthers makt att hjelpa henne.
På det-sättet går hon förlorad: för herr de la
Guerche, och vi vinna henne. Det vore stor
skada, om en så vacker flicka, som har hän-
der och fickor fulla med dukater, skulle komma
att tillhöra en kättare.
— Ni har rätt, och det verkligen gläder
mig att höra er tala om denna ypperliga plan.
Men det är inte nog med fröken de Souvigny,
vi ha också fröken de Pardaillan att tänka på.
— Hvad som duger för den ena, duger äf-
ven för den andra; vi gifta bort fröken de
Pardaillan också.
— Och en munk, som läser i messboken . ..
— Förrättar vigseln ja... Sålunda blir på
en gång hennes själ frälsad och en ung officer
vid kejserliga armen lyckliggjord.
— Ni resonnerar utmärkt väl, mäster Frans.
— Att resonnera, det är just min starka
sida. Mäktiga personer, till hvilka jag haft
äran stå i ett närmare förhållande och som jag