I det trontal, hvarmedelst konungen förlidne lördag hemförlofvade de båda kamrarnes ledamöter och hvilket längre fram i detta blad meddelas, har konungen, fullkomligt rätt, afhållit sig från att fälla något omdöme öfver de beslut, kamrarne rörande försvarsfrågan fattat. Han sade endast att den stora och vigtiga frågan blifvit ytterligare undanskjuten och antydde icke om eller när det vore hans mening att låta regeringen ånyo underställa representationens pröfning ett :armåförslag. Men det följer af meningsställningen inom riksdagen att något sådant icke kan ske vid kommande lagtima riksdag. Samma representanter, af hvilka ett för ändamålet tillräckligt antal en gång förkastat ett förslag om indelningsverkets orubbade bibehållande och två gånger regeringens propositioner om samma verks bibehållande med mer eller mindre lyckligt funna lindringar, återkomma hit 1872; och den nu slutade urtima riksdagen måste äntligen ha öppnat den i detta hänseende förvillade och förblindade regeringens ögon för det förhållandet, att mängden af motståndare till indelningsverket och den indelta arm6n växer med hvarje riksdag, så att det icke är tänkbart att något förslag, som grundar sig på den indelta stammen, kan vinna framgång så länge representanterna blifva desamma som nu. Mera troligt anse vi för vår del att ett förslag om indelningsverkets aflösande för skäligen jemkadt pris skulle vinna pluralitet i båda kamrarne; men så länge konungen icke erhållit faktiskt bevis på att begge kamrarne vilja mot nämnde eler annat vilkor upphäfva indelningsverket, kan det knappast klandras att han icke vill öfvergifva sin åsigt om dess nödvärn dighet, med möjlighet att ändock misslyckas äfven med ett sådant försök att lösa försvarsfrågan. Det fans för regeringen den utväg att tillgå, som Aftonbladet med stor ifver förfäktade — ja hotade med redan vid förra lagtima riksdagen —, nemligen att upplösa den motsträfviga andra kammaren. Men att detta steg icke skulle ha förskaffatregeringen pluralitet i nämnde kammare, derom har hon — och borde litet hvar ha blifvit öfvertygad genom resultaterna af de många under sednaste månader hållna försvarsmöten, hvilka således, ehuru mycket än Nya Dagligt Allehanda och dess stallbröder fördömde dem, medfört, bland annat, det goda, att hafva besparat regeringen den grymma dekonfityr, som skulle vederfarits henne om hon upplöst andra kammaren och Jandet skickat henne tilbaka en som varit sju resor värre. Att folkmötena bibringat regeringen, fastån alltför sent, kännedom om det verkliga tänkesättet i landet, är så visst, att om flertalet af dessa försvarsmöten hunnit hållas förrän kallelsen till urtima riksdagen utfärdades, hade den sannolikt aldrig blifvit kungjord. Om regeringen sålunda icke rimligtvis kan tänka på att framlägga nytt förslag till fullständig reorganisation af försvarsverket, så står det naturligtvis dock fritt för hvarje enskild representant att göra det. Men utsigternazäro för honom alles ad rn a LA EE An