— Jo.
— Ack, herr baron, utbrast hon med sam-
knäppa händer, hvad har jag att hoppas?
Tala!
— Kanske intet... kanske allt.
— Befall! Hvad skall jag göra?
— Är ni verkligen beredd till hvilken upp-
offring som helst? ... Betänk er noga, innan
ni svarar.
— Det är att förnärma mig att tvifla derpå.
— Och om det gällde er egen person?
— Min egen person? utbrast Adrienne och
nedsjönk på en stol.
— Hör mig nu uppmärksamt, min fröken.
En mans lifs står på spel. Jag måste der-
för tala uppriktigt, så att ni får veta allt.
Herr de la Guerche är dömd till döden.
— Men rikskansleren ... jag har träffat
honom ... han lofvade mig...
— Rikskansleren har undertecknat döds-
domen.
— Men konungen?
— Hans majestät konungen är femton mil
härifrån, kanske ännu längre, och så snart
klockan slår tolf i morgon middag lemnar herr
de la Guerche fängelset, för att gå till afrätts-
platsen. :
Adrienne öppnade munnen, men icke ett
ljud kom öfver hennes bleka läppar.
— Icke desto mindre kan jag rädda honom;
om ni så vill, skall jag uppsöka konungen och
,x -