— Jo. — Ack, herr baron, utbrast hon med samknäppa händer, hvad har jag att hoppas? Tala! — Kanske intet... kanske allt. — Befall! Hvad skall jag göra? — Är ni verkligen beredd till hvilken uppoffring som helst? ... Betänk er noga, innan ni svarar. — Det är att förnärma mig att tvifla derpå. — Och om det gällde er egen person? — Min egen person? utbrast Adrienne och nedsjönk på en stol. — Hör mig nu uppmärksamt, min fröken. En mans lifs står på spel. Jag måste derför tala uppriktigt, så att ni får veta allt. Herr de la Guerche är dömd till döden. — Men rikskansleren ... jag har träffat honom ... han lofvade mig... — Rikskansleren har undertecknat dödsdomen. — Men konungen? — Hans majestät konungen är femton mil härifrån, kanske ännu längre, och så snart klockan slår tolf i morgon middag lemnar herr de la Guerche fängelset, för att gå till afrättsplatsen. : Adrienne öppnade munnen, men icke ett ljud kom öfver hennes bleka läppar. — Icke desto mindre kan jag rädda honom; om ni så vill, skall jag uppsöka konungen och ,x