intendenten, föreslagit detta anslags användande
efter 1872 till fiskerinäringens beträmjando
genom resor och undersökningar af kunnig
person, som kunde lemna råd åt fiskvattens-
egarne. Att fiskodlingsanstalten, som visat sig
misslyckad, ej vidare borde ha något anslag,
derom voro alla, i öfverensstämmelse med ut-
skottet, ense; deremot ville hr Wener icke,
såsom utskottet föreslagit, anvisa samma be-
lopp för det föreslagna ändamålet under åren
1873, 1874 och 1875, utan yrkade han att
årets landsting i denna sak ej skulle besluta,
enär nästa årg landsting bör bestämma om
detta anslag. Hr Johan Ericsson i Strödja
yrkade rent afslag. Häremot uppträdde flera
talare, och isynnerhet länets höfding, som
framhöll att länet eger en mycket talrik skär-
gårdsbefolkning, utöfvande ett hårdt yrke, utan
att derpå ha nöjaktig förtjenst, hufvudsakligen
i följd af okunnighet om lämpliga fångstme-
toder med mera, som är på ett lyckligt: fiske
inverkande. Denna befolknings tillstånd på-
kallade lifligt behjertande af länets myndig-
heter, och den; nu föreslagna utvägen att
komma den till hjelp syntes denna sidans
talare både lämplig och af högsta behof. Hr
Lindstedt, med hvilken hr Isberg förenade sig,
föreslog att anslaget måtte beviljas endast för
1873, hvarigenom landstinget blefve i tilltälle
uttrycka sin åsigt om denna frågas vigt, Efter
föregången votering om kontraproposition, blef
hr Lindstedts mening i hufvudvoteringen seg-
rande med 25 röster mot 12, som ville bevilja
anslaget för ofvan anförda tre år.
Kurhusafgitten för 1872 bestämdes till 25
öre för hvarje mantalsskrifven person.
De förut utgående anslagen till lasaretterna
i Norrtelje, Östhammar och Södertelje bevil-
jades äfven för 1872, hvarjemte några mindre
summor till hvårtdera af dessa lasaretters kom-
pletterande anvisades, efter åtskilliga menings-
brytningar, af hvilka några rörde sig på för
den föredragna frågan främmande områden.
Landstinget åtskildes klockan nära 11 i går
afton för att åter sammanträda i dag kl. 10
Mm.