-—-— LUT
— Gud har välsignat vår resa, sade Abra-
ham Cabeliau. Må Han äfven följa er på
er väg!
Trots alla Renauds bemödanden, hade Abra-
ham Cabeliau icke hlifvit omvänd under den
långa resan, och Renaud sade derför:
— Det var stor skada; jag hoppas dock att
den helige Petrus skall göra ett undantag med
denne kättare, och för honom öppna någon
hemlig bakport till paradiset.
XII
De två kusinerna.
Markis de Pardaillan, till hvilken ödet förde
Adrienne, bebodde ett stort slott i närheten
af Göteborg. Det var-en man som, trots sin
unga ålder, hade grå hår, och öfver hvilkens
ansigte ett uttryck af myndighet och hån
hvilade. Han hade vant gig att befalla och
tyckte icke om att man motsade honom. Han
hade i många år varit bosatt i Sverige och
förvärfvat sig en hög plats inom den armft,
som nyligen vunnit så lysande segrar i Polen.
Den militäriska rang han innehade tillskrefs
emellertid mera hans förtjenster än hans för-
mögenhet och höga börd. I följd af de lidan-
den, som några gamla sår, hvilka han erhållit
under sin tjenstgöring i fält, då och då till-
skyndade honom, hade han på sednare tider
nödgats tuga afsked från krigstjensten, och