-—-— LUT — Gud har välsignat vår resa, sade Abraham Cabeliau. Må Han äfven följa er på er väg! Trots alla Renauds bemödanden, hade Abraham Cabeliau icke hlifvit omvänd under den långa resan, och Renaud sade derför: — Det var stor skada; jag hoppas dock att den helige Petrus skall göra ett undantag med denne kättare, och för honom öppna någon hemlig bakport till paradiset. XII De två kusinerna. Markis de Pardaillan, till hvilken ödet förde Adrienne, bebodde ett stort slott i närheten af Göteborg. Det var-en man som, trots sin unga ålder, hade grå hår, och öfver hvilkens ansigte ett uttryck af myndighet och hån hvilade. Han hade vant gig att befalla och tyckte icke om att man motsade honom. Han hade i många år varit bosatt i Sverige och förvärfvat sig en hög plats inom den armft, som nyligen vunnit så lysande segrar i Polen. Den militäriska rang han innehade tillskrefs emellertid mera hans förtjenster än hans förmögenhet och höga börd. I följd af de lidanden, som några gamla sår, hvilka han erhållit under sin tjenstgöring i fält, då och då tillskyndade honom, hade han på sednare tider nödgats tuga afsked från krigstjensten, och