Det sjunde allmänna svenska folk-
skoleläraremötet i Lund.
Mötet är besökt af ett antal af 5 å 600
skollärare och skolvänner, dels från Skåne,
dels från andra delar at riket äfvensom från
Danmark.
Första mötesdagen den 15 augusti.
Efter hållen predikan i domkyrkan af kon-
traktsprosten E. Qviding samlades deltagarne
i mötet å akademiska föreningens festsal, der
styrelsens ordförande, prosten L. Feuk, i etz
kort föredrag skildrade svenska folkskolans vt-
veckling från år 1842 till närvarande vid, hvarpå
han förklarade inötet öppnadt.
Härpå företogs val til ordförande, hvartill
skollärareveteranen, kantor S. RBosenberg, med
acklamation valdes, sedan kontraktsprosten Qvi-
ding, biskop Flensburg och kontraktsprosten
Witt dertill blifvit utsedda, men förklarat sig
icke kunna förtroendet mottaga.
Till vice ordförande utsågs skolläraren J. Ljungh
i Helsingborg och till sekreterare seminuriiad-
junkten fil. dr J.M Ambrosius.
Att vid mötet fungera som notarier Åtogo sig
skollärarne P. Ljungberg i Herslöf, P. P. Wallin
i Zireköpinge, ÅA. Bengtsson i Kristianstad och
L. Engström i Landskrona.
Atskilliga skrifvelser och förslag hade till sty-
relsen inkommit, och beslöt mötet att dessa
skulle indelas i grupper samt af utsedda bered-
ningskomitter ordnas och besvaras. Senare på
dagen beslöts, att komitterna skulle vara tre och
bestå af följande ledamöter:
Nr 1. Prosten Feuk i Lemmeströ, ekolliärarne
Hallgren i Borreby och Arvidsson i Wadensjö.
Nr 2 Skollärarne P. Ljungberg i Herslöt,
Friis i Kågeröd, A. Pettersson i Wexiö och M.
Hansson i: Sturup.
Nr 3. Prosten Feuk, skollärarne L. M. Lund-
berg i Malmö och 5. Niblen i Kristianstad, med
lektor Rundbeck i Wexiö tåsom suppleant.
. Det gaaska praktiska beslutet fattades, att
ingen talare skulle upptaga tiden mera in 10
minuter, samt att inlemnade skriftliga uppsatser
icke skulle vid allmänt sammanträde föredragas.
Härpå skreds till diskussion öfver de i pro-
grammet intagna öfverläggningsiimnena.
1:sta frågan: Kristendomskunskapen bör vara
folkskolans förnämsta läroitmne. Hvilken tillämp-
ning af denna grundsats är bäst egnad att såväl
göra kristendomskunskapens egen vigt och bety-
delse gillande som ock genomföra denna kun-
skaps rätta förhållande till öfriga läroämnen?
Täl,diskussionen öfver denna fråga, 80 inleddes
at rektor Wåhlin i Malmö med ett längre före-
drag, hvari ban betonade kristendomens allt öf-
verväsrande betydelse såsom bildningsmedel, del-
togo 20 talare, ut hvilka tvenne hade ordet mer
än en gång hvardera. I början var ötverlägg-
ningen obestridligen något entormig, men i den
mån oppositionen visade sig blef den lifligare.
Efter slutad diskussion antog majoriteten föl-
jande sf kyrkoherden 8. Cavallin föreslagna pro-
position:
rss