-— UU ES
sick han, sporrad af förskräckelsen, från det
cna till det andra och hoppade icke öfver
vigot.
— Ah! kapten Jakobus!... sade Armand
I.ouis; är det inte en stor karl med röda
rustascher, som bor i värdshuset Trois-Pintes
på vägen till Gueret? Och har han inte der
ett dussin landstrykare, som han kallar sol-
dater, omkrivg sig? Säger han ej att han
ämnar föra sitt folk till den armå, som herr
kardinalen samlar mot spanjorerna?
— Jo; och det är hederliga soldater, som
bevista messan alla söndagar. :
— Och stjäla alla hvardagar.
— Min herre, man får inte tro ens hälften
af hvad folket pratar,
— Vi skola tala med kapten Jakobus, sade
T-enaud. Du säger att han bor på värds-
buset Trois Pintes?
— Ja, sedan ungefär en vecka; hans trupp
var uttröttad.
— Har han inte, likasom du, någon liten
ovana, som man kan begagna sig utaf, för att
få tala förnuft med honom på samma sätt
soma med dig?
— Kaptenen förtär inte gerna starka
drycker.
— Det är ett stort fel hos honom, mum-
ade Carquefou.
— Men han har ett ömt hjert,, och alla
aitnar, när han icke är upptagen af sina affärer
styr han sina steg till en liten rödmålad stuga,