Versailles-regeringen och
Kommunen.
Krigsrätterna i Versailles ha som bekant
nu börjat sin verksamhet för att ransaka
och döma öfver den parisiska kommunens
ledare.
Det var hög tid, att de gjorde detta — ut-
ropar tidningen Times — och fortsätter så-
lunda den 7 dennes i en ledande artikel:
Ännu återstår dock mycket för att franska
regeringen skall komma på klar fot med
rättvisan. Två månader ha blifvit använda
på förberedande undersökningar; 18 eller 20
af de värst komprometterade fångarne ha
först stälts inför skranket; hvar och en af
dessa kan komma att begagna sig af sitt
olika försvarssystem, och 230 vittnen ha
blifvit inkallade för att höras. Rättegången
mot insurrektionens chefer kan komma att
täfla med Tichborneska processen i längd.
Under tiden låtsar man icke om den stora
massan af fångar, som qvarhålles i fängelse,
utan att inställas för rätta, utan att för-
höras, ja, till och med utan att identifieras.
Ung och gammal, skyldig och oskyldig, för-
smäkta vecka efter vecka, utan att komma
i åtnjutande af den rätt, som i alla civili-
serade länder tillkommer äfven den gröfsta
brottsling, nämligen att inom viss tid ställas
inför vederbörlig domstol och frigifvas, derest
ingenting mot honom kan bevisas. Enligt
den åsigt, som synes råda i Versailles, är
det tids nog att tänka på verktygen sedan
man expedierat deras ledare; men om än
klokheten och mildheten slutligen taga ut
sin rätt, har dock den långvariga fången-
skapen tillskyndat denna massa menniskor
ett öfvermått af lilawden, sådane som de
värsta öfverbevisade brottslingar näppeligen
någonsin fått undergå. Officiela tidningen
meddelade härom dazen ett svar på nägra
anmärkningar, som framstälts i denna tid-
ning, i hvilket uppgafs, att åtgärder vidta-
gits för att förbättra fångarnes ställning.
Detta gläder oss att höra, men af vår korre-
spondents i Paris bref kan ses, att vi icke
äro ensamme om att tro, det denna föränd-
ring måtte härleda sig från allra färskaste
datum. Ännu helt nyss var orangeriet i
Versailles samma smutsiga håla som vår
korrespondent i nämde stad beskref. Rege-
ringens organ berättar oss, att barnen nu
förvaras i en särskild del af byggnaden och
icke längre äro hopblandade med de full-
vuxna, såsom de voro då vår korrespondent
såg dem. Att barnen ens någonsin kunna
hållas fängslade såsom politiska fångar tyckes
icke förefalla någon i Frankrike besynnerligt.
Ett verksamt ingripande till förmån för
dessa olyckliga kan man endast ha att vänta
från franska folkets återvaknande mensklig-
hotskänsla. Långvarig hämdgirighetligger icke
i dess karakter. Otvifvelaktigt undertrycktes
den senaste insurrektionen med en grymhet,
som fruktan alstrade, men samhället, för att
begagna den populära frasen, är än en gång
4räddadt4, och både borgare och soldat böra
ter förmå sig att komma ihog, att arheta-
ren är ivag broder. Paris är nu för mycket
upptaget med de återyaknandeo affärerna och
nöjena för att tänka på der lucka, som gjorts
i dess befolkning; de mördade och fångne
ihågkommas endast ide beklagansvärda hem,
der de lemnat tomhet efter sig. Men det.
finns nog rättrådighet och ömhet, iädelmodigt
deltagande och medborgerlig stolthet hos huf- i
vudstadens invånare för att hos dem fram-
-