Armand Louis var icke beväpnad; han tvekade dock ej att följa dem i spåren; men kammartjenaren och mannen med värjan gingo mycket fort. Efter förloppet af ett par sekunder såg han dem vid slottsvallen. Ett skarpt ljud, sådant som man åstadkommer med en hvisselpipa lät derpå höra sig, och genast öppnades en liten, undangömd port vid foten af ett torn, som var till hälften raseradt; en man som bar em brinnande fackla visade sig i dörren, hvilken genast tillslöts, så snart de två nattvandrarne inträdt. — Det var högst märkvärdigt! tänkte herr de la Guerche; skullo Renaud verkligen ha spått sannt? Och han fortfor att hålla vakt, gömd bakom en stor buske.