Asmellertid blef ämnet antaget, hvarföre man
egentligen hade att tacka hr J. Dicksons
stridshöns, hvilka med stor skicklighet ka-
stade sig in i debatten, Då ordförandeval
skulle företagas, blef ett ännu förskräckligare
spektakel, men man enades till slut om att
välja hr 4. Svensons ena påfågel, emedan,
såsom hr J, Dicksons engelska kalkon myc-
ket praktiskt anmärkte, hänvisande till kata-
logen, -påfågeln ej kunde hänföras af några
parti- eller klassintressen. Vid seckreterare-
valet blef det ett rysligt nojs. Tänken eder,
man röstade på en kinesisk tupp från Nåäs,
endast för att slippa höra hans näsvisa ytt-
randen i frågan, emedan man fruktade att
hela församligen skulle blifva dragen vid nä-
san endast af hans morgonlåt. Det lustigaste
af allt var, att han antog valet såsom ett
bevis på synnerlig aktning och förtroende och
gick straxt att intaga sin pinne, hvarefter
diskussionen tog sin början,
Hr J. F. Carlssons nordtyska gås uppträdde
först och ansåg, att man borde isynnerhet
fästa afseende vid den kulturståndpunkt, på
hvilken de respektive talarne befunno sig.
Hon ordade vackert om civilisation m. m. samt
slöt med att förklara sig och sin familj för
de bästa i hela den befjädrade samlingen.
Stort skrock, i hvilket isynnerhet fru Gibsons
kycklingar togo del, ehuru de äro alldeles för
unga för att ega rättighet att deltaga i diskus-
sionen. Hr Böckmans svenska tupp uppträdde:
man bör se till verkliga förtjenster och solida
egenskaper, men icke kackla om civilisation
m, m,, beder om ursäkt att han, ehuru oöfvad,
vågar yttra sig och slutar med en vacker fo-
sterländsk harang, som väcker församlingens
ljudorganer. -Landsfiskal Holmströms tupp
tackar för den senaste talarens ord om foster-
Jandskärlek och frihet sami. yttrar. sig i samma
anda, beklagande sig numera vara alltför en-
sam för att kunna göra sin röst hörd. Hof-
intendenten v. Scheeles 5:te anka gör med
diplomatisk finess den siste talaren uppmärk-
sam på, att han låtit politiken föra sig från
det egentliga ämnet. Förfärligt väsen; hvar-
efter hr J. Dicksons franska gås med värma
och ifver utvecklar, att friheten är det för-
nämsta, Hr Lennartsons skånske tupp, med-
lem af internationella ligan, framkommer med
åtskilliga socialdemokratiska fraser, prisar de
båda förra talarne, sägande sig ej mera för-
draga lifvet på en pinne och uppmanar till
handling. Vi skola bryta våra fängsel, säger
den skånske socialisten. beledsagande dessa
kraftybttringar med ett gällt skri.
J, F. Carlssons kalkon varnar de före-
gående talarne för deras röda åsigter; säger
sig hata och derför bekämpa dem. Delande
dessa åsigter, men stödjande sig mera på skäl
än deras obekante kollega, uppträda efter
hvarandra åtskilliga talare. Hr Dicksons Cam-
bridgetupp framhåller huru i hans hemland
det röda spöket numera börjat husera t. o. m.
på ljusa dagen. Landsfiskai Holmströms skån-
ska kalkon säger sig vara från en trakt, der
de röda stämplingarne pågå, och slutar mäkta
förgrymmad med ett patetiskt utrop: ja! man
vågar knappast mera öppet visa sig utan att
stöta på röda: TIustämmande med den före-
gående talaren, tillägger hr Böckmans likaledes
skånsko rödhatare att äfven i hans trakt vid
Eslöf stämplingar bedrifvas, Hofintendenten
v. Scheeles kavate ankbonde hade ej trott, att
någon skulle .våga föra ett sådant språk mot
en rörelse, som talaren ansåg berättigad, hvar-
före vår fribetsrepresentant, som påstår sig ej
taga vatten öfver hufvudet, lofvar att skaffa
de föregående talarne sådan kam do förtjena.
Hr Dicksons ryska och turkiska ankor glädja
sig dfver, att deras tankar blifvit så öppet ut-
talade, säga sig dagligen umgis med kalkoner,
hvilka ej såsom deras -skånske bröder äro så
rädda af sig. För egen del, mena dessa talare,
ha de sin frihet både på land och vatten, och der-
för fruktade de. intet. Framhöllo vidare, huru
väl de behandlades, och menade.att om så
vore öfverallt, skulle ej kalkonkonservatismen
vinna så många anhängare, Fru: Butenschöns
polska tupp yfver sig, ställer sig på ett ben i
synnerligt upprördt tillstånd- och ger-till ett
ursinnigt gallskri. Här finnes ingen verklig
frihet, nej, fängsel och slafveri, slutande. med,
knifven på strupen. Gälla skrik, högljudda
och dofva kacklingar, åtfölja detta rabulistiska
uppträdande, hvaremot endast en förnäm liten
kyckling -från Brahmaputra klyfrer näbb:
Detta väcker ondt blod, flera talare ropa: ung-
tupp, kines, dumdryg o. 8 v. Man skockar
sig omkring den oförvägne, man hotar, oväs-
sendet tilltager, då hr Kktmans Cochinchina-
Dorkings-tupp, som synbarligen haft en expli-
kation med sin unge landsman, uppträder joch
förklarar, det bristen på uppfattning varit or-
saken till det ledsamma uppträdet. Brahma-
putra-representanten vore lika god frihetsvän
som de öfriga af församlingens flertal. För
egen del var talaren af den åsigt, som delades
af hans äkta Cochinchina-vänner, att intet skulle
mera gagna det himmelska riket än just de rö-
relser, som de bigotta katolska kalkonerna så
mycket hata.
Hr I, Claössons ena guldhöns ber om att
också få ett ord med i laget, om hon ock ej
väger orden på guldvigt. Hon fann sig för-
undrad öfver att ingen af de värda talarne
hällit sig tillsämnet; utan låtit hänföra sig af
politiskt .snicksnack. Herrarne må politisera
på sina möten, då vi ej; äro närvarande, men
aktning för könet tyckes.ännu ej vara de. star-
kares svaga sida. Matronans tal-emottages med
likgiiciga - viftningar med stjerten, med kackel
ach ogillande skrik. Ett litet MM. Jonssons