hetens lof till Försynen skickade hon inom kort sin första besparing till fädernehemmet. För att icke röja sin vistelseort, hade hon genom sin kompanjons försorg fått en vexel från Hamburg, och det bref, hyaruti hon inneslöt sin gåfva, innehöll endast dessa ord till adren: Till brödernas studier. Gud beskydde eder alla! Jag är frisk, det går mig väl. Din ovärdiga dotter Gundla. Men den ovärdiga dottern blef snart Londons värdigaste representant af fleuristyrket, och när hon slutligen, på mr Lobkins till. styrkan, och med stöd af hans kapitaler, öppnade ett eget magasin med tillhörande atelier, strömmade hela den förnäma verlden dit, för att beundra de mästerstycken, som ifrån att pryda borden längesedan hade letat sig väg till damernas toaletter. Gundla nödgades slutligen visa sig sjelf såsom den icke minst beundrade blomman i den samling af Floras barn hon strödde omkring sig, och den välvillige mr Lobkins, som var hennes förlagsman och ekonomiske rådgifvare, nöjde sig fortfarande med sin anspråklösa tiondedel af vinsten, men på vilkor att Gundla allt framgent försåg honom med det förråd af blommor han behöfde för sina frukter. Dock, trots all denna framgång, som vida öfversteg Gundlas djerfvaste förhoppningar,