hetens lof till Försynen skickade hon inom
kort sin första besparing till fädernehemmet.
För att icke röja sin vistelseort, hade hon
genom sin kompanjons försorg fått en vexel
från Hamburg, och det bref, hyaruti hon inne-
slöt sin gåfva, innehöll endast dessa ord till
adren:
Till brödernas studier. Gud beskydde eder
alla! Jag är frisk, det går mig väl. Din
ovärdiga dotter Gundla.
Men den ovärdiga dottern blef snart Lon-
dons värdigaste representant af fleuristyrket,
och när hon slutligen, på mr Lobkins till.
styrkan, och med stöd af hans kapitaler, öpp-
nade ett eget magasin med tillhörande atelier,
strömmade hela den förnäma verlden dit, för
att beundra de mästerstycken, som ifrån att
pryda borden längesedan hade letat sig väg
till damernas toaletter.
Gundla nödgades slutligen visa sig sjelf
såsom den icke minst beundrade blomman i
den samling af Floras barn hon strödde om-
kring sig, och den välvillige mr Lobkins, som
var hennes förlagsman och ekonomiske råd-
gifvare, nöjde sig fortfarande med sin an-
språklösa tiondedel af vinsten, men på vilkor
att Gundla allt framgent försåg honom med
det förråd af blommor han behöfde för sina
frukter.
Dock, trots all denna framgång, som vida
öfversteg Gundlas djerfvaste förhoppningar,