När riksdag stundar pläga i enskilda samtal och i pressen diskuteras de för landet angelägnaste frågor, så att någon gemensam tanke — eller två gemensamma äsigter — utbildas innan riksdagen öppnas. Under de sednaste månaderna har man icke heft tid till sådant. Man har läst telegrammer, uppgjort försvarsplaner och kannstöpt om frihetens undergång. Så äro riksdagsmännen hitkomna, grundligt hemmastadde i den nyaste krigsbistorien --Jöns Pehrsson är nog karl att skrifva den! — men, som vi tro, i allmänhet mindre vetande om hvad de skola under de förestående fyra månaderra bäst göra till rikets sannskyldiga bästa. Ett ha dock åtskillige bland dem fått klart för sig: att Sveriges ära och sjelfbestånd äro hotade. Det är icke alldele3 visst af hvem. Det kan vara af Tyskland, det kan vara af Ryssland, det kan vara af England när det kommer i krig med Ryssland. Men med sådana der smådetaljer är det icke så noga. Hufvudsaken är viss: det ges ugglor i mossen! En och annan af de nuvarande lagstiftarne och anslagsbeviljarne var med 1853 —56 och mins nog från den tiden huruledes Sveriges ära och sjelfständigtet då voro hotade, som regeringen och skandinaverna sade, och huruledes rikets ständer beviljade omkring 12 millioner rår i exiraordinarie anslag för militära ändamål, och huruledes det sedermera blef uppenbart att Sveriges ära och denna sjelfständighet icke hade varit under de åren i den allra minsta mån hotade af någon makt. Ännu fera torde erinra sig att äfven vid 1863 års riksdag, då krig hotade att utbryta mellan Danmark och Tyskland, regeringen, uppå ett allmänt rep af en del mycket försigtigt folk och en del mycket oförsigtiga skandinaver. förklarade sig i 1 riksdag att icke heller den gången någon makt hade tänkt på att störa vår frid. Men gubevars, derför att det två gårger eller hundra gånger hav händt at svenska folket her bortkastst millioner för krigsrustnirgar, hvilka visat sig alldeles obehöfliga och opåkallade och lemnat omärkbara nyttiga spår efter sig, är det ju icke gifvet ait ej slutligen en gång motsatsen kan inträffa. Och deana gång är det desto mera klart att ett anfall från något. håll måste mycket svart komma just öfver oss, som intet annat folk väntar något anfall, t. ex. icke Holland, icke Österrike, icke Spanien, icke Portugal, icke Italien, icke Rumänien, hvilsa alla stater företaga inga eller ytterst ringa särskilda militära förberedelser. Hvad skulle Gå Tyskland eller Ryssland eller England öfverfalla för en stat, om icke Sverige?! Men skall Tyskland eller Ryssland elter England ovilkorligen öfverfalla någon stat? — Jaha. — Hvarför tror ni det? — Kors, det ha ju nästan alla tidningar sagt. Göteborgs-Posten har till och med hört af sin Stockholmskorrespondent: att rs ALL Lang VRT RRD AREA R EDET TG TE TT VV TN TRE NR NV VAN EE oven — UR — ORO RU UK UR RA RR EEE EET FO