När riksdag stundar pläga i enskilda
samtal och i pressen diskuteras de för
landet angelägnaste frågor, så att någon
gemensam tanke — eller två gemensamma
äsigter — utbildas innan riksdagen öppnas.
Under de sednaste månaderna har man
icke heft tid till sådant. Man har läst
telegrammer, uppgjort försvarsplaner och
kannstöpt om frihetens undergång.
Så äro riksdagsmännen hitkomna, grund-
ligt hemmastadde i den nyaste krigsbi-
storien --- Jöns Pehrsson är nog karl att
skrifva den! — men, som vi tro, i all-
mänhet mindre vetande om hvad de skola
under de förestående fyra månaderra bäst
göra till rikets sannskyldiga bästa.
Ett ha dock åtskillige bland dem fått
klart för sig: att Sveriges ära och sjelf-
bestånd äro hotade. Det är icke allde-
le3 visst af hvem. Det kan vara af Tysk-
land, det kan vara af Ryssland, det kan
vara af England när det kommer i krig
med Ryssland. Men med sådana der små-
detaljer är det icke så noga. Hufvudsa-
ken är viss: det ges ugglor i mossen!
En och annan af de nuvarande lagstif-
tarne och anslagsbeviljarne var med 1853
—56 och mins nog från den tiden huru-
ledes Sveriges ära och sjelfständigtet då
voro hotade, som regeringen och skandi-
naverna sade, och huruledes rikets stän-
der beviljade omkring 12 millioner rår i
exiraordinarie anslag för militära ändamål,
och huruledes det sedermera blef uppen-
bart att Sveriges ära och denna sjelfstän-
dighet icke hade varit under de åren i
den allra minsta mån hotade af någon
makt.
Ännu fera torde erinra sig att äfven
vid 1863 års riksdag, då krig hotade att
utbryta mellan Danmark och Tyskland,
regeringen, uppå ett allmänt rep af en
del mycket försigtigt folk och en del myc-
ket oförsigtiga skandinaver. förklarade sig
i 1
riksdag att icke heller den gången någon
makt hade tänkt på att störa vår frid.
Men gubevars, derför att det två går-
ger eller hundra gånger hav händt at
svenska folket her bortkastst millioner för
krigsrustnirgar, hvilka visat sig alldeles
obehöfliga och opåkallade och lemnat
omärkbara nyttiga spår efter sig, är det
ju icke gifvet ait ej slutligen en gång
motsatsen kan inträffa. Och deana gång
är det desto mera klart att ett anfall från
något. håll måste mycket svart komma
just öfver oss, som intet annat folk väntar
något anfall, t. ex. icke Holland, icke Öster-
rike, icke Spanien, icke Portugal, icke
Italien, icke Rumänien, hvilsa alla stater
företaga inga eller ytterst ringa särskilda
militära förberedelser. Hvad skulle Gå
Tyskland eller Ryssland eller England öf-
verfalla för en stat, om icke Sverige?!
Men skall Tyskland eller Ryssland elter
England ovilkorligen öfverfalla någon stat?
— Jaha.
— Hvarför tror ni det?
— Kors, det ha ju nästan alla tidningar
sagt. Göteborgs-Posten har till och med
hört af sin Stockholmskorrespondent: att
rs ALL Lang VRT RRD AREA R EDET TG TE TT VV TN TRE NR NV VAN EE
oven — UR — ORO RU UK UR RA RR EEE EET FO