-—-—-—- UV -
sitt tjuguåttaåriga lif ha varit en-en nyttig
menniska.
CNyttig?ö — svarade Fingal stött. — Det
trör jag, det, utan mig hade en ung mans lif
gått förloradt, ty i Cayenne dör man som
flugor.4
Vi ska laga att du får en guldmedalj för
räddning af menniskolif. Din vackra bragd
påminner annars mycket om en skolkamrat
till mig, som, då jag en vinter åkte ner mig
på Ladugårdslandsviken, bara sprang sin väg
och gallskrek af förskräckelse. Dock hur han
sprang och skrek, så samlade hans nödrop folk
till hjelp; men sedan fick jag allfid höra hur
han kallade sig — mitt lifs räddare.
Du har sofvit på venster sida — sva-
rade Fingal litet generad — då börjar man
alltid dagen med att vara elak.
SCApropos elak, hvad tänker du göra med
ditt blonda ideal?
Alska henne, förstås.
SOch sedan ?4
Älska henne alltjemnt. Hon är bestämdt
den rättas — alla andra qvinnor ha bara
varit hägringar af det ännu ozedda idealet.
Och sedan?
Och sedan, och sedan! — Hvad menar du
med ditt ständiga: och sedan?
Jag menar att den stackars komminister-
dottern är en äkta perla, som bör få en in-
fattning värdig sin renhet, Paris är fullt af
qvinnor värdiga din.