Det är någonting så muntert och trefligt i elden — fortsatte Halfdan, den äldste af gossarne. — Det vore roligt att ha honom till arbetskamrat; — man behöfde icke något annat sällskap. Ja, du skall gerna få bli smed, om du duger till yrket. Men du skall afsluta dina studier först. Kunskaperna tynga inte din rygg, medan armen förer släggan. Jag vill bli professor, pappas — inföll Ragnar. — Tänk så trefligt att få sitta vid sin aftonbrasa med stora sjöskumspipan i mun och ideligen kugga studenter. Gundla och pastorn nödgades, trots deras vemod, af HKjertat le åt gossens framtidsönskan. Och de hade väl skäl till vemod, ty långt ifrån att motsätta sig Gundlas parisresa, hade fadren på sista dagarne allt ifrigare tillstyrkt den, och allt klarare utvecklat för sig och sin dotter alla fördelarne af handledning uti en konst, för hvilken Gundla hade så stora anlag. CVi få inte tänka på smärtan af att lefva skilda åt — sade pastorn med en suck — då vi — om det är Guds vilja — efter någon tid åter få råkas, för att kanske ständigt vara tillsammans. Dessutom ingen fadersegoism! Ditt framtida väl kräfver skilsmessans uppoffring, och jag släpper trygg min unga hind ut i den farliga vida verlden. I morgon besvarar du jakande och tacksamt fröken v. Dörbens påminnelsebref.