Det är någonting så muntert och trefligt i
elden — fortsatte Halfdan, den äldste af
gossarne. — Det vore roligt att ha honom
till arbetskamrat; — man behöfde icke något
annat sällskap.
Ja, du skall gerna få bli smed, om du du-
ger till yrket. Men du skall afsluta dina stu-
dier först. Kunskaperna tynga inte din rygg,
medan armen förer släggan.
Jag vill bli professor, pappas — inföll
Ragnar. — Tänk så trefligt att få sitta vid
sin aftonbrasa med stora sjöskumspipan i mun
och ideligen kugga studenter.
Gundla och pastorn nödgades, trots deras
vemod, af HKjertat le åt gossens framtids-
önskan.
Och de hade väl skäl till vemod, ty långt
ifrån att motsätta sig Gundlas parisresa, hade
fadren på sista dagarne allt ifrigare tillstyrkt
den, och allt klarare utvecklat för sig och sin
dotter alla fördelarne af handledning uti en
konst, för hvilken Gundla hade så stora anlag.
CVi få inte tänka på smärtan af att lefva
skilda åt — sade pastorn med en suck —
då vi — om det är Guds vilja — efter nå-
gon tid åter få råkas, för att kanske ständigt
vara tillsammans. Dessutom ingen fadersego-
ism! Ditt framtida väl kräfver skilsmessans
uppoffring, och jag släpper trygg min unga
hind ut i den farliga vida verlden. I morgon
besvarar du jakande och tacksamt fröken v.
Dörbens påminnelsebref.