Hvarjehanda nyheter.
Den nya Orleanska Jungfrun.
Den nya Jeanne dArc är ej en myth. Hon
är 20 år, heter Catherine Panis och tjenar i
byn Saint-Laurent (dep. Ain). Hon hade verk-
ligen i slutet af oktober rest till Paris under
de märkligaste omständigheter; det är presten
i Saint-Laurent, som meddelar detta till en af
sina vänner. Den 3 oktober sade Catherine
till sin matmor, att den heliga jungfrun uppen-
barat sig för henne, hållande en rosenkrans i
den ena handen och ett svärd i den andra,
och befallt henne att begifva sig till Paris och
dess omnejd, för att hjelpa till att befria
Frankrike från dess fiender.
Man ville motsätta sig hennes förehafvande,
men den heliga jungfrun fortfor med att up-
penbara sig för henne; man gjorde henne en
mängd frågor, men hon svarade blott: Jag
kan ingenting säga — men det skall bli för-
färligt. Derpå tillade hon helt sakta: Det
var ej rätt af mig att säga det. Omsider
reste hon med 60 frank, hvilka utgjorde alla
hennes sparpenningar; några andra penningar
ville hon icke ha. Hon såg för första gången
preussare vid Lisses (i närheten af Corbeil)
och kom utan svårigheter in i Paris. De höga
herrar, som Cathrine skulle besöka, mottogo
hennes meddelanden med mycken köld och
brydde sig knappast om den stackars flickan,
som, utan att förlora sin fattning, lemnade
dem i medvetande om att ha gjort, hvad hon
ansåg för sin pligt. Hon gick nu in i en
kyrka, för att bedja, och ett par timmar der-
efter läto regeringsherrarne hemta henne, och
denna gången, sade hon, hörde de med upp
märksamhet på mig.
Den 20:e lemnade hon Paris efter ett af ut-
fallen och begaf sig på väg till Orleans. Hon
slapp igenom de preussiska linierna, utan att
någon sade ett ord till henne, kom in i en
skog der en strid pågick, fick en skråma i
kinden af en kula, trängde in i Orleans,
der hon qvarstannade i tre dagar, talade der
med de personer, till hvilka hon hade ärende,
och kom den 3 november tillbaka till sitt hus-
bondefolk, der hon helt lugnt åter öfvertog
sin tjenst. Hon hade ännu några sous qvar
af sina 60 frank.
När någon talar med henne om hennes resa,
undviker hon helst -att svara. En dag sade
hon likväl till sin husbonde, då han trängde
ifrigt på henne med frågor: Jag har gjort,
hvad som blifvit mig sagdt — och nu är jag
här igen! Jag tror, att allt skall gå bra, der-
för att herrarne lofvat mig att göra, hvad som
sagts. Presten i Saint-Laurent tillägger, att
regeringsmedlemmarne begärt upplysning om
Cathrines namn och adress, i händelse de:
skulle vilja tillskrifva henne. Bland folket i
Lyon, och märkvärdigt nog isynnerhet i de
rödas qvarter, tror man fullständigt på Ca-
thrines mission och på den heliga jungfruns
mellankomst i denna sak.