Hvarjehanda nyheter. Den nya Orleanska Jungfrun. Den nya Jeanne dArc är ej en myth. Hon är 20 år, heter Catherine Panis och tjenar i byn Saint-Laurent (dep. Ain). Hon hade verkligen i slutet af oktober rest till Paris under de märkligaste omständigheter; det är presten i Saint-Laurent, som meddelar detta till en af sina vänner. Den 3 oktober sade Catherine till sin matmor, att den heliga jungfrun uppenbarat sig för henne, hållande en rosenkrans i den ena handen och ett svärd i den andra, och befallt henne att begifva sig till Paris och dess omnejd, för att hjelpa till att befria Frankrike från dess fiender. Man ville motsätta sig hennes förehafvande, men den heliga jungfrun fortfor med att uppenbara sig för henne; man gjorde henne en mängd frågor, men hon svarade blott: Jag kan ingenting säga — men det skall bli förfärligt. Derpå tillade hon helt sakta: Det var ej rätt af mig att säga det. Omsider reste hon med 60 frank, hvilka utgjorde alla hennes sparpenningar; några andra penningar ville hon icke ha. Hon såg för första gången preussare vid Lisses (i närheten af Corbeil) och kom utan svårigheter in i Paris. De höga herrar, som Cathrine skulle besöka, mottogo hennes meddelanden med mycken köld och brydde sig knappast om den stackars flickan, som, utan att förlora sin fattning, lemnade dem i medvetande om att ha gjort, hvad hon ansåg för sin pligt. Hon gick nu in i en kyrka, för att bedja, och ett par timmar derefter läto regeringsherrarne hemta henne, och denna gången, sade hon, hörde de med upp märksamhet på mig. Den 20:e lemnade hon Paris efter ett af utfallen och begaf sig på väg till Orleans. Hon slapp igenom de preussiska linierna, utan att någon sade ett ord till henne, kom in i en skog der en strid pågick, fick en skråma i kinden af en kula, trängde in i Orleans, der hon qvarstannade i tre dagar, talade der med de personer, till hvilka hon hade ärende, och kom den 3 november tillbaka till sitt husbondefolk, der hon helt lugnt åter öfvertog sin tjenst. Hon hade ännu några sous qvar af sina 60 frank. När någon talar med henne om hennes resa, undviker hon helst -att svara. En dag sade hon likväl till sin husbonde, då han trängde ifrigt på henne med frågor: Jag har gjort, hvad som blifvit mig sagdt — och nu är jag här igen! Jag tror, att allt skall gå bra, derför att herrarne lofvat mig att göra, hvad som sagts. Presten i Saint-Laurent tillägger, att regeringsmedlemmarne begärt upplysning om Cathrines namn och adress, i händelse de: skulle vilja tillskrifva henne. Bland folket i Lyon, och märkvärdigt nog isynnerhet i de rödas qvarter, tror man fullständigt på Cathrines mission och på den heliga jungfruns mellankomst i denna sak.