regel har jag hört omtalas i Corbeil, der en
soldat hade velat skända en qvinna, men vi
hennes rop kom en officer till stället och slog
soldaten med en käpp så häftigt att han dog
tre dagar sedbare.
Likväl lider folket ofantligt i följd af de
reqvisitioner som göras, och då allt arbete
tillsvidare är omöjligt såväl i städerna som på
landsbygden, torde ett förskräckligt elände
under den annalkande vintern vara att för-
vänta. Under de tio dagar jag färdades ge-
gom de bördigaste delarne af Frankrike, såg
jag ej tillsammans tjugu arbetare sysselsatta
med åkerbruksgöromål,
4Vi afreste på lördagsmorgonen; men det
var ej ödets vilja att vi samma dag skulle
komma fram till Versaiiles. Vår häst hade,
etter hvad vi sedan erforo, förut begagnats af
preussarne, och han hade synbarligen mindre
angenäma minnen från denna tjenstgöringstid;
ty för hvarenda tysk soldat vi mötte på vägen
gjorde han ett förtvifladt språng åt höger
eller venster med deu påföljd att han sjelf,
vi och åkdonet till sist kastades omkull i7ett
dike.
Följden af detta missöde var att brefskrif-
varen och hans reskamrater måste återvända
tfil Corbeil och då, de på fredagen ånyo. an-
trädde färden, lyckades det dem verkligen att
uppnå Versailles. På vägen passerade de Long-
jumeau.
jk Värden på det värdshus, der vi togo in i
Tongjymena berättade för os; att de preussi-
ska telegrafledningarne blifyit afskurna en qväll
nägra dagar förut, att invånarne i staden an-
klagades för att ha begått dädet samt att de
med anledning häraf blifvit ålagda att plikta
12,000 frank, I Corbeil hade jag förut hört
att. kommunalstyrelsen tvuvgits att betala
20,000 frank för det att någon skjutit på en
preussisk soldat,
V1 ämnade den följande dågen lemna Ver-
sailles, då vi fingo veta att en strid pågick
mellan Dreux och Laigle just i den trakt ge-
pom hvilken vi skulle passera, Äfvevledes
förnummo vi att skogsvägen från S:t. Germain
var osäker, emedan friskyttar och preussare
sköto utan all urskilviog på en och hvar som
färdades denna väg. .
När de resande i anledning häraf icke kunde
begilfva sig direkte dit de ville komma, och
då de tillika af de preussiska vederbörande
ålades att innan lördagen gått till ända lemna
Versailles, der de fått sina papper granskade.
så måsta de fara tillbaka till Corbeil. På
söndagen anlände de till Brie-Comte-Robert
der de varit fem dagar förut. De styrde nu
i stället kosan öfver Tournay och Coulommiers
till Nanteuil och vidare till Eperoay, Sedan
och beiziska gränsen.
S(Juder vägen hunro vi upp ett långt tåg
af vagnar, hvari 500 invalider fördes tillbaka
hem till Tyskland; derifrån de nägra månader
förut kommit friska och färdiga. Dödligheten
blund, trupperna är förfärlig; i Corbeil der
det fisnes blott en ringa garnison, dö dagligen
15 3 20 man af rödsot. En liten Jordsträcka,
i ide invid kyrkogården, användes till be-
gralningsplats åt preussare, och den fylles
hastig. Vi uppnådde Nanteuil på måndags-
eftermiddagen. Värt enkla ekipage blef ge-
nast anammadt af fyra preussiska officerare,
som befallde kusken att direkte köra dem till
ia Fert6, beläget på halfannan (svensk) mils
afstånd. Mannen protesterade förgäfves, för-
klarunde att hans häst redan denna dag dra-
git ett tungt lass fyra mil i det sämsta väg-
lag; han blef tvungen. att lyda.
Jag blef innerligen glad när jag helskin-
nad avlände, till Boubzicourt, ty helt nära
Epernay hade jag sett sju vaggoner, ligga sön-
derslagna på sidan om jernvägen — en föga
Jugnande syo. Jag erfor att några bönder
kort förat uppbrutit ett par skenor och der-
igenom förorsakat en jernvägsolycka, hvarvid
6 preussare hade satt lifvet till.
pm