2
Till Skolreformen.
Strödda tankar i skolfrågan.
(Insändt från vestra Sverige.)
Som den, snart sagdt i alla tider, om-
tvistade skolfrågan ånyo skall få en lös-
ning, är det väl på sin plats, att tidnings-
pressen upptager diskussionen, på det att
saken måtte bli grundligt skärskådad och
belyst från alla sidor. Insändaren vill emel-
lertid för denna gång inskränka sig först
och främst till att yttra några ord rörande
grunden till den vid elementarläroverken nu
med skäl öfverklagade öfveransträngningen
samt derefter framkasta några principer,
som torde med fördel kunna följas vid den
förestående revisionen af 1859 års stadga
för rikets allmänna elementarläroverk.
Att öfveransträngning verkligen är rå-
dande, derem torde alla vara öfyvertygade.
Hvilka kunna då orsakerna vara härtill?
Jo, enligt vårt förmenande äro de att söka:
1:o uti det för långt drifna mångläsnings-
systemet, 2:o uti de i vissa ämnen nästan
orimliga fordringarne, 3:o uti det för stora
antalet dagliga lärotimmar,
Hvad mångläsningssystemet beträffar, så gif-
ves det bland hela verldens kulturstater in-
tet land, som drifvit detsamma så långt,
som Sverige. Också är man temligen all-
mänt ense om, att åtskilliga ämnen, utan
skada för elementarbildningen kunna ute-
slutas från våra allmänna elementarläroverk.
Men hvilka dessa ämnen äro, derom äro
meningarne delade. För vår del anse vi,
att hebreiska språket, dogmatik samt logik
och psykologi kunna utgå från elementar-
skolan, utan men för den allmänbildning,
denna läroanstalt bör hafva för ändamål att
meddela. Dessutom bör grekiska, såsom nu,
vara valfritt på den klassiska samt franska
på reallinien.
Fordringarne, såsom för närvarande allt
för stora för en lärjunge med vanlig för-
måga, böra minskas uti alla ämnen med un-
dantag af moderna språk och historia. Att
man hittilldags ofta uppoffrat qvaliteten för
qvantiteten, torde ej kunna bestridas.
Hvad åter beträffar antal dagliga lärotim-
mar, så böra de ej öfverstiga 5. Det är
nemligen nu ett faktum, att lärjungar ofta
tillbringa 7, ja 8 timmar i skolan. När
man afdrager mattimmarne, återstår föga tid
till lexläsning och ingen till vederqvickelso
och förströelse.
Vid revisionen af skollagen torde en af
de första frågorna bli, huruvida de båda
bildningslinierna böra skiljas åt. Enligt vår
mening böra de det ej, såvida man ej vill
inrätta alla lägre elementarläroverk till real-
skolor; ty hvar eljest finna en norm för,
vid hvilka läroverk den ena eller andra
linien bör införas? Icke kan man finna den
af den nuvarande proportionen mellan an-
talet lärjungar å klassiska linien och real-
linien vid de olika läroverken, ty detta be-
ror på, om man, såsom vanligen är fallet,
tillgodoser den förra på den sednares be-
kostnad. — Faktiskt är likväl, att realbild-
ningen mera öfverensstämmer med tidsan-
dan och dess fordringar. Att icke heller
de olika provinserna kunna vara nöjda med
en sådan godtycklig fördelning, är tydligt;
lärjungen skulle då ofta komma in på den
ena eller andra linien af ren slump, då de
antagligen blefve skickade till närmaste läro-
verk. Sålunda hylla vi den för närvarande