regel har jag hört omtalas i Corbeil, der en soldat hade velat skända en qvinna, men vi hennes rop kom en officer till stället och slog soldaten med en käpp så häftigt att han dog tre dagar sedbare. Likväl lider folket ofantligt i följd af de reqvisitioner som göras, och då allt arbete tillsvidare är omöjligt såväl i städerna som på landsbygden, torde ett förskräckligt elände under den annalkande vintern vara att förvänta. Under de tio dagar jag färdades gegom de bördigaste delarne af Frankrike, såg jag ej tillsammans tjugu arbetare sysselsatta med åkerbruksgöromål, 4Vi afreste på lördagsmorgonen; men det var ej ödets vilja att vi samma dag skulle komma fram till Versaiiles. Vår häst hade, etter hvad vi sedan erforo, förut begagnats af preussarne, och han hade synbarligen mindre angenäma minnen från denna tjenstgöringstid; ty för hvarenda tysk soldat vi mötte på vägen gjorde han ett förtvifladt språng åt höger eller venster med deu påföljd att han sjelf, vi och åkdonet till sist kastades omkull i7ett dike. Följden af detta missöde var att brefskrifvaren och hans reskamrater måste återvända tfil Corbeil och då, de på fredagen ånyo. anträdde färden, lyckades det dem verkligen att uppnå Versailles. På vägen passerade de Longjumeau. jk Värden på det värdshus, der vi togo in i Tongjymena berättade för os; att de preussiska telegrafledningarne blifyit afskurna en qväll nägra dagar förut, att invånarne i staden anklagades för att ha begått dädet samt att de med anledning häraf blifvit ålagda att plikta 12,000 frank, I Corbeil hade jag förut hört att. kommunalstyrelsen tvuvgits att betala 20,000 frank för det att någon skjutit på en preussisk soldat, V1 ämnade den följande dågen lemna Versailles, då vi fingo veta att en strid pågick mellan Dreux och Laigle just i den trakt gepom hvilken vi skulle passera, Äfvevledes förnummo vi att skogsvägen från S:t. Germain var osäker, emedan friskyttar och preussare sköto utan all urskilviog på en och hvar som färdades denna väg. . När de resande i anledning häraf icke kunde begilfva sig direkte dit de ville komma, och då de tillika af de preussiska vederbörande ålades att innan lördagen gått till ända lemna Versailles, der de fått sina papper granskade. så måsta de fara tillbaka till Corbeil. På söndagen anlände de till Brie-Comte-Robert der de varit fem dagar förut. De styrde nu i stället kosan öfver Tournay och Coulommiers till Nanteuil och vidare till Eperoay, Sedan och beiziska gränsen. S(Juder vägen hunro vi upp ett långt tåg af vagnar, hvari 500 invalider fördes tillbaka hem till Tyskland; derifrån de nägra månader förut kommit friska och färdiga. Dödligheten blund, trupperna är förfärlig; i Corbeil der det fisnes blott en ringa garnison, dö dagligen 15 3 20 man af rödsot. En liten Jordsträcka, i ide invid kyrkogården, användes till begralningsplats åt preussare, och den fylles hastig. Vi uppnådde Nanteuil på måndagseftermiddagen. Värt enkla ekipage blef genast anammadt af fyra preussiska officerare, som befallde kusken att direkte köra dem till ia Fert6, beläget på halfannan (svensk) mils afstånd. Mannen protesterade förgäfves, förklarunde att hans häst redan denna dag dragit ett tungt lass fyra mil i det sämsta väglag; han blef tvungen. att lyda. Jag blef innerligen glad när jag helskinnad avlände, till Boubzicourt, ty helt nära Epernay hade jag sett sju vaggoner, ligga sönderslagna på sidan om jernvägen — en föga Jugnande syo. Jag erfor att några bönder kort förat uppbrutit ett par skenor och derigenom förorsakat en jernvägsolycka, hvarvid 6 preussare hade satt lifvet till. pm