drade tvenne jägare att hemta österbottningen tillbaka, jag har fått kunskap om att löjtnant Rochoff, som ni vet gick nedåt sjön för några dagar sedan, blifvit tagen till fånga med sin afdelning utanför Ruovesi. Skogarne och sjön Kvimla af finska ströfkårer och kanske mannen har något att berätta om dem, För honom genast till mig. Några minuter derefter stod Antti framför öfversten. — Nå, hvad har du att förkunna? började Stegmann och fixerade förrädaren skarpt. Tala utaa omsvep, ty vid den minsta osanning väntar dig galgen. — Jag fruktar icke galgen, svarade Antti trotsigt, men om ni tror, att ni skall kunna tvinga mig att bekänna något, då bedrager ni er. Af fri vilja har jag kommit hit och lika tritt vill jag tala. Nåväl, fortfor han, obekymrad om den stränga blick öfversten sluägade på honom, general Rajewski väntar ju en transport af hästar från Orivesi och en skuta lastad med mjöl och ... — Ja, svarade öfversten kärft, allt det der känner jag till utan att du behöfver upprepa det. Men tala vidare, transporterna äro nu i Alavo. — Nej, var Anttis korta svar. Öfversten reste sig häftigt från stolten och skulle just framställa nästa fråga, då Antti fortfor: