drade tvenne jägare att hemta österbottningen
tillbaka, jag har fått kunskap om att löjtnant
Rochoff, som ni vet gick nedåt sjön för nå-
gra dagar sedan, blifvit tagen till fånga med
sin afdelning utanför Ruovesi. Skogarne och
sjön Kvimla af finska ströfkårer och kanske
mannen har något att berätta om dem, För
honom genast till mig.
Några minuter derefter stod Antti framför
öfversten.
— Nå, hvad har du att förkunna? började
Stegmann och fixerade förrädaren skarpt. Tala
utaa omsvep, ty vid den minsta osanning vän-
tar dig galgen.
— Jag fruktar icke galgen, svarade Antti
trotsigt, men om ni tror, att ni skall kunna
tvinga mig att bekänna något, då bedrager ni
er. Af fri vilja har jag kommit hit och lika
tritt vill jag tala. Nåväl, fortfor han, obe-
kymrad om den stränga blick öfversten sluä-
gade på honom, general Rajewski väntar ju
en transport af hästar från Orivesi och en
skuta lastad med mjöl och ...
— Ja, svarade öfversten kärft, allt det der
känner jag till utan att du behöfver upprepa
det. Men tala vidare, transporterna äro nu i
Alavo.
— Nej, var Anttis korta svar.
Öfversten reste sig häftigt från stolten och
skulle just framställa nästa fråga, då Antti
fortfor: