Ännu i går afton hade icke ingått un-
derrättelse från mer än en ort i Frank-
rike om intrycket i detta land af mar-
skalk Bazaines kapitulation. Att detta
intryck är bestörtning och sorg, förstår
man. Sannolikt skall man äfven förnim-
ma genljudet af ropen: förräderi. Det
är verkligen icke lätt förklarligt att en
armå ger sig åt en annan, icke manstar-
kare än den, utan allvarsammare försök
att bryta sig ut än som skett.
Genom Bazaines kapitulation har det
kommit — eller kommer snart — derhän,
att Frankrikes krigsvanda armå af 300,000
man med 10,000 officerare befinner sig i
Tyskland. Der är äfven Frankrikes er-
kände monark. I tyskarnes händer finnas
slutligen denna armås gevär och artiileri.
Hr von Bismarck har förut ansett sig
sakna någon regelbunden och tillför-
litlig regering att underhandla med om
fred. Denna brist är nu fylld. Han har
kejsar Napoleon att sluta fred med, och
åt kejsar Napoleon är hen i tillfälle att
lemna nästan hela dess armå för att åter-
taga sitt välde.
Napoleon, gående i spetsen för 300,000
man för att åter åt sig och sin dynasti
eröfra Frankrike — med undantag af El-
sass och Lothringen — det är en kom-
bination så god som någon annan i den
politiska ställningens nuvarande dilemma.
P.S. Sedan ofvanstående var skrifvet
erforo vi pr telegraf att regeringen i Tours,
fortfarande med Palikaos system, icke
meddelat Frankrike fullständig underrät-
telse om det nya och förskräckliga slag
som drabbat landets försvar. Folket i
Tours har icke heller velat tro derpå.
Hr Gambetta förklarar att försvaret skall
fortsättas.
I Marseille, der man sedan någon tid
icke:fogat sig efter befallningar af rege-
ringen i Tours, har en kiubb, hvars vigt
är oss obekant, förklarat Marseille skildt
från Frankrike och inkallat den nyss af
regeringen förvisade agitatorn general
Cluseret samt polacken Mieroslawski till
fäderneslandets försvar. — Södra Frank-
rikes större städer äro mer republikanskt
sinnade än de mellersta och norra de-
larne af landet (utom Paris), och det är
således icke osannolikt att revolutionära
rörelser skola uppstå, egnade att slutli-
gen befrämja det napoleonska väldets
återkomst.
Lä å R
Rörande general Bvyers beskickning får
man efterhand veta något närmare. På sin
återresa från tyska högqvarteret hade Ba-
zaines ombud i Luxembourg en samman-
komst med öfverste Raimbeau, hvilken blif-
vit bekant för verlden i egenskap af Napo-
leons stallmästare vid Berezowskis attentat
mot kejsaren af Ryssland. Denne hade då
just nyss kommit tillbaka efter en på upp-
drag af Napoleon från Wilhelmshöhe till
Petersburg företagen resa. Till Chislehurst
hade kejsaren skickat sin förtrogne, den äf-
venledes bekante dr Conneau. Efter sam-
talet i Luxembourg begaf sig general Boyer
likaledes till kejsarinnan samt efter ett i
Chislehurst hållet samtal till London, dit
kejsarinnan följde honom. Här egde der-
efter en konferens af dynastiens vänner och
anhängare rum, hvarvid äfven prins Napo-
leon var tillstädes. Sedan ha nu många-
TE tre ma må ES