Ännu i går afton hade icke ingått underrättelse från mer än en ort i Frankrike om intrycket i detta land af marskalk Bazaines kapitulation. Att detta intryck är bestörtning och sorg, förstår man. Sannolikt skall man äfven förnimma genljudet af ropen: förräderi. Det är verkligen icke lätt förklarligt att en armå ger sig åt en annan, icke manstarkare än den, utan allvarsammare försök att bryta sig ut än som skett. Genom Bazaines kapitulation har det kommit — eller kommer snart — derhän, att Frankrikes krigsvanda armå af 300,000 man med 10,000 officerare befinner sig i Tyskland. Der är äfven Frankrikes erkände monark. I tyskarnes händer finnas slutligen denna armås gevär och artiileri. Hr von Bismarck har förut ansett sig sakna någon regelbunden och tillförlitlig regering att underhandla med om fred. Denna brist är nu fylld. Han har kejsar Napoleon att sluta fred med, och åt kejsar Napoleon är hen i tillfälle att lemna nästan hela dess armå för att återtaga sitt välde. Napoleon, gående i spetsen för 300,000 man för att åter åt sig och sin dynasti eröfra Frankrike — med undantag af Elsass och Lothringen — det är en kombination så god som någon annan i den politiska ställningens nuvarande dilemma. P.S. Sedan ofvanstående var skrifvet erforo vi pr telegraf att regeringen i Tours, fortfarande med Palikaos system, icke meddelat Frankrike fullständig underrättelse om det nya och förskräckliga slag som drabbat landets försvar. Folket i Tours har icke heller velat tro derpå. Hr Gambetta förklarar att försvaret skall fortsättas. I Marseille, der man sedan någon tid icke:fogat sig efter befallningar af regeringen i Tours, har en kiubb, hvars vigt är oss obekant, förklarat Marseille skildt från Frankrike och inkallat den nyss af regeringen förvisade agitatorn general Cluseret samt polacken Mieroslawski till fäderneslandets försvar. — Södra Frankrikes större städer äro mer republikanskt sinnade än de mellersta och norra delarne af landet (utom Paris), och det är således icke osannolikt att revolutionära rörelser skola uppstå, egnade att slutligen befrämja det napoleonska väldets återkomst. Lä å R Rörande general Bvyers beskickning får man efterhand veta något närmare. På sin återresa från tyska högqvarteret hade Bazaines ombud i Luxembourg en sammankomst med öfverste Raimbeau, hvilken blifvit bekant för verlden i egenskap af Napoleons stallmästare vid Berezowskis attentat mot kejsaren af Ryssland. Denne hade då just nyss kommit tillbaka efter en på uppdrag af Napoleon från Wilhelmshöhe till Petersburg företagen resa. Till Chislehurst hade kejsaren skickat sin förtrogne, den äfvenledes bekante dr Conneau. Efter samtalet i Luxembourg begaf sig general Boyer likaledes till kejsarinnan samt efter ett i Chislehurst hållet samtal till London, dit kejsarinnan följde honom. Här egde derefter en konferens af dynastiens vänner och anhängare rum, hvarvid äfven prins Napoleon var tillstädes. Sedan ha nu mångaTE tre ma må ES