menten — sjelfva inbegripna i en ursinnig
strid för hus och hem — icke kunna räcka
en hjelpsam hand, ty äfven de ha blott mat
för dagen, dör af hunger!
Skulle jag än skrifva volymer, kunde jag
icke gifva er någon trognare målning af detta
elände, än ni skall finna i följande öfversätt-
ning af ett upprop till hela verlden, hvilket
först utgått från arrondissementet Briey och
nu cirkulerar bland myndigheterna i de an-
gränsande arrondissementen och som skall öf-
versändas till England, Amerika och Tysk-
land för att offentliggöras så snart det blifvit
försedt med nödiga underskrifter: -
Till alla neutrala nationer och till dem af de
krigförande nationerna, hvilka icke lidit af fi-
endtlig invasion under 1870 års krig.
Undertecknade, invånare i de delar af
Frankrike, hvilka äro ockuperade af tyska ar-
måer, i främsta rummet i departementen Mo-
selle, Meuse, Meurthe och Ardennes, anropa
er om bistånd — icke om bistånd för att sätta
088 i stånd att tillintetgöra lif, utan om bi-
stånd för att uppehålla menniskolif, nu och
efter den fred, efter hvilken hela verlden
längtar. Den mest ädelmodiga sympati för de
sjuka och sårade har lagts i dagen af dem,
till hvilka vi nu vända oss; frikostiga händer
ha gjutit helande balsam på dem, som direkt
fallit offer för krigets förfärliga verktyg; mo-
diga hjertan ha trädt emellan för att hejda
förstörelse-engelns härjande lie; men annat
elände, längre utom synkretsen, men längt
mera omfattande i sin hotande utsträckning,
har blifvit förbisedt. Frankrikes folk är för
sin existens beroende af den säd, som det
odlar, den boskap, som det uppföder. I de
delar af landet, der de tyska armåerna dragit
fram, finns ingenting qvar af de lifsmedel, som
samlats under fredstid. Våra bostäder, stall
och lador äro uppbrända eller genomborrade
af kanonkuler. Fält och ängar äro nedtram-
pade af kämpande armåer. Hvarken säd eller
hö har skördats denna höst. Alla våra dra-
gare, all vår boskap, våra får och svin ha ta-
gits från oss. Våra arbetare äro antingen ut-
skrifna till franska armen såsom soldater eller
inspärrade som fångar i Tyskland. Vi ha
icke ens utsäde qvar. Vi sakna armar för att
bruka den nedtrampade jorden, om vi än hade
utsäde till nästa års skörd; vi sakna på många
ställen jord att så på, ty mil på mil af vårt
område ha gjorts okränkbara af plogen i följd
af det heliga och gräsliga utsäde af menni-
skolik, med hvilket de ha blifvit besådda.
Hungern stirrar oss nu i ansigtet; hungersnöd
och pest är det arf, som kriget med säkerhet
skall lemna oss för den kommande vintern och
våren; klagorop af barn, som bedja fäderna
om bröd, hvilket dessa ieke ha att gifva, upp-
fylla redan luften, under det att tårar af
qvinnor och faderlösa, hvilka sakna hem, falla
på de öppna fält, der de måste vistas, och
hindra blodfläckarne trån att torka.
I, våra britiska bröder, kännen behaget och
säkerheten at ett land, der hvarje mans hus
är hans borg, I hafveu ej på århundraden
erfarit en invasions fasor; tänker eder att alla
medel för edert uppehälle vore förstörda, och
vägren gedan am I kunnan stt hisloagere
1, våre amerikanske bröder, måsten kunna
fatta vår tröstlösa belägenhet, men I hafven
blifvit fort återupprättade; ert land är rikt af
naturen. Vårt är fattigt af naturen; våra re-
surser kunna icke jemföras med edra; våra
lidanden skola blifva ojemförligt mycket större
än edra.
. I, våra bröder at hela menniskoslägtet —
icke ens undantagna dem i det segerrika Tysk-
land, hvilka säkert icke, det tro vi, önska vår
undergång, vi anropa eder om hjelp.
. (Originalet är först undertecknadt af Rol-
lin, maire i Briey, och derefter af civila och
kyrkliga myndigheter i många franska byar
och städer, belägna mellan Metz, Nancy och
Sedan.)