Midsommaren. 1870: vid Gripsholm.
Mariefred-den 27 juni.
Inom vårt kära fädernesland finnas — såsom
allmänt bekant är — tusentals. individer af
den arbetande klassen, hvilka, dömda till ett
ständigt slafveri. för andras föda och välbe-
finnande, kanske aldrig få roa sig eller veta
hvad det är att fritt få andas uti Guds herr-
liga natur. Midsommardagen... kanske möj-
ligen äfyen midsommaraftonen, plär dock för
dessa på lifvets glädje vanlottade utgöra ett
undantag, ty merendels få de då, ledigt från
sina, trägna. sysslor och göromål. Hur djupt
klagar icke derför hvärje menbiskovän, Just
på deras vägnar, när midsommarens väderlek
är kall, regnig och i allo missgynnände för.ut-
flykter i det gröna. l
Så var, dock lyckligtvis icke fallet, under
den nyss förflatua midsommaten. Vi. säga
med flit yckligtvois, och det 1 dubbelt hän-
seende; ty bra ledsamt hade det varit, om
våra resande från Skåne ej haft att glädja
sig åt vackert väder på sin färd till hufvud-
staden och dess omgiuningar. Att de skul
komrma att besöka äfven det natursköna Grips:
Holm tog man för afgjordt, och. så skedde
äfven. -
Att 2ariefred, den lilla näpna välbelägna
byn, som, dock har namn, heder och värdig-
het af stad, egeötligen utgör endast ettappen-
dix till det Historiskt minnesvärda slottet är
aflom bekant, som någonsin varit här på orten,
men. kanske icke att miniatyrstaden ligger så
förtjusande vackert. på sin, i Mälaren utskju-
tande. udde, mötsvarande den, der Wasaslottet
majestätiskt speglar, sina höga torn 1 den ge-
nomskioligt klara. böljav. Att vara i Marie-
fred ir att vara vid Gripsholm, ty stegen mel-
lan staden och slottsparken utgöra på sin höj
tiv, om man räknar från Storgatans slut till
parkens ingång, Men jag återvänder till de
Jesande, 7 -
Med den hos. de flesta menniskor rådande
längtan efter omyexling samt yttre Gif och rör
rålse motsågo Mariefreds invånare skåningarnes
aukomst och VFörö redan i god tid nere, vid
ångbåtshamnöen för att — on. just icke, väl-
komna, åtminstone betrakta dem. På utsatt
tid (kl. 9 på morgonen) syntes de tre. med
passagerare nästan öfverlastäde ångbåtarne,
så prydda med hvalfbågar af löf, att. de nära
nog liknade fre simmande gröna öar.
Att söka beskrifyva den resande skaran för
stockholmsbor, som haft godt tillfälle.att se
den, vore löjligt. Roligt var att höra deras
förtjusningsrop öfver trakten här, som så väckte
deras beundran, att flere bländ dem hördes