Skåningarnes. hemresa.
(Korrespondens fr. Landskrona till Dagens Nyh:r.)
Vår hemresa anträddes::som I veten sist-
lidBe söndag och måndag: söndagen med ång-
fartygen Tegner: och Phenix, med hvilka,
följde omkring 400 passagerare, som anlände
till Jönköping tidigt i tisdags morgse och,
der förenade sig med de öfriga 600 rese-
närerna, hvarefter resan fortsattes på jern-
väg till Skåne.
Eburu bantåget: ej skulle afgå från Stock-
holm förrän kl. 3,4: på måndagsmorgonen,
sågos många af sällskapet. redan kl. 2 på.
väg till bangården. Flera: hundra personer,
slägtingar och vänner, håde församlats vid
bangården, och i afskedets stund framsmög
mången förstulen tår. Resan börjades och
fortsattes. utan äfventyr till det vackra Spar-
-reholm, der frukost intogs under bar him-
mel. Södermanlands pittoreska natur, om-
vexlande med otaliga små sjöar, 1löf- och
barrskogar äfvensom den förtjusande. trak-
ten strax hitom Munsjö station, vid egen-
domarne Margreteholm och Nytorp i Nykyrke
församling, med sina vackra dalsluttningar,
sjöar, bäckar och löfskog gjorde ett-godtin-
tryck. på alla. I Halsberg intogs middag.
Vid Sköfde hade man tillfälle att beundra
det nya, i smakfu!l- stil uppförda badhuset
med sin mindre smakfulla, nästan ljusgula
tegelfärg.
Jönköping helsades kl. 1210 på aftonen;
de som varit. så omtänksamma och telegra-
ferat, till stora hotellet. fingo rum, de andra
sprungo gatorna omkring, och. alla. lyckades
ändå. icke. att få en säng att ligga uti för.
att hvila ut- efter den tröttande resan, som
icke förunnat: sällskapet mycken Hkvila de
föregående nätterna, utan flertalet fick åter-
vända till sina kupåer och taga sig en tupp-
lur i sittande ställning. Tisdägs morgonen
kl. 8 tog man afsked af det lilla, vackra
Jönköping — en perla bländ : städer. Hus-
qvarna gevärsfaktori med. sitt. stora vatten-
fall hade. tagits i betraktande vid uppresan
oeh passerades nu förbi. Raskt bar det framåt
genom skogar och sjöar till Sandsjö station;
der mötte ock en vacker anblick: omkring
30 skolgossar som under sin lärares ledning
uppstänmde en af honom författad sång.
Afskrifter af sången kastades jemte vackra
skogsblommorin i kupterna. Gerna hade vi
stannat för att ännu en gång få. höra de
späda. men. rena. barurösterna och för. att få
tacka de unga, men — täget ilade förbi så
att man knappast hann att utropa ett tack!
I stället för detta tack gjordes eninsam-
ling af emikting 100 rdr. till de sjungande.
Vid Alvestads station intogs en middag, rätt
egen i sitt slag. Då de resande, som till
tre fjerdedelar utgjordes. af. landtmän, på
uppresan passerade. denna station, vero deras
matsäckar ännu fulla, så att ganska litet
mat. intogs; på återresan voro deremöt mat-
säckarna liksom magarne tomma, men detta
hade rostauratören icke kunnat uträkna,
hvarför middagen, som serverades i trånga
rum, var särdeles liflig: här. gällde det
att ha ett Fåksämt. öga och vara qviek i
vändningarne. Man skrattade och skäm-
tade öfver alltsammans; mat fanns fill-
räckligt, men att kunna komma äåt.den eller
att få en tallrik, en knif eller gaffel; det
var konsten. Munterheten steg till sin höjd,
då man säg en ung flicka med god smak
taga fisksås till pepparrotskött och då gä-
sterna, för att få soppa, stormade köket,
räckte fram sina tallrikar i sjelfva sjisan
och med dö mest bevekande böner anropade
kokerskan om att fylla desamma; att en