— 402 — — Bkrifvit? . . . till hvem? och hvarom? — Till Beauocaire, till Lafourcade, för att få veta nemnet på Valentines man. — Du tänker således ständigt på henne? — Ständigt. — Du har icke uppgifvit hoppet att få se henne? — Mindro än någonsin. — Ack, min bror, det är derför att du icke besinnar, att den, du älskade, är en annan mans hustru och förmodligen familjemoder. Skall hon samtycka till att se dig hos sig? Vet du, om du icke derigenom skall bringa oro och förvirring i honnes lif, och om du icke skall bereda henne ånger och Borg? — Jag är vansinnig, jag vet det, men min galenskap är mig dyrbar. Han talade på ett sådant sätt att Louis insåg, att Gastons beslut var oåferkallcligt; det oaktadt förändrade han icke sitt sätt, tänkte, såsom det tycktes, endast på att roa sig, men nästan hela dagen passade han på de bref, som kommo. ? Han visste hvilken tid posten kom förbi och han var alltid ute för att taga mot den: var han tillfälligtvis borta med sin bror vissto han hvår de bref, som kommit under dagens lopp, brukade läggas, och han lagade alltid att han kom först dit. Hans försigtighet blef också belönad. Då han påföljande söndag mottog brefven af post