Riksdags-Nyheter. Riksdagen afslutadesi lördags: på öfligt sätt med gudstjenst i Storkyrkati och pletiuim plenerum på rikssalen: Kamratnes ledamöter tågade från riksdagshuset i procession till Storkyrkan, hvarest konungen samt hertigarne af Östergötland och Dalarne jemte lysande uppvaktningar äfven infunno sig för attafhöra I: riksdagbpredikan; Altartjensten: förrättades af hofpredikanten Ph. G. Anjou och komministern i Katrina försätmling E. A. Norman. Predikan hölls af kyrkoherden i Helsingborg, H. A. Witt öfver texten (2 Kor. 3 kap: 17 v.): Herren är en. And.: der nu Herrans Ande är, der är frihet. ed abledning af denna text hade predikant: tagit till ämne: Den frihety söm är ccock af Herrans Ande. Före predikan afsjöngos psalmernå n:er 324 v. 4, 306 v. 3—5-och 329 y. 3 samt efter predikan psalmen nier 324 v. 5! Efter gudstjenstens slut begåfvo sig riksdagens: ledamöter från: kyrkav till slottet och intog sina; platser i rikssalen, hvarefter inbjudna: stater. och kårer likaledes från sinä sämlingsräm i slöttet begåfvo sig iiprocession till rikssalen: Vid processionens inträde i rikssalen började musiken; sött fortfor till dess konungen tagit plats på tronen samt hertigarne af Östergötland och Dålarne på dö å sidorna om densamma utsattå stolar. På läktaren till höger närmast tröneh i rikssalen hade drottningen och enkedrottningen samt hertiginnan af Dalarne tagit plats. På läktaren midtemot vore platser upptagia utaf medleminar af diplomatiska kåren. Sedan könvögen intagit tronen, äskades ljud äf rikitrarskalken) hvarefter första kammarens talman framträdde nedanför tronen och Höll följande: tal: 8. A. Kl Innan riksdagen nu afslutas, anhåller första kammaren att inför e. k: m. få frambära uttrycken af sin: djupa vördnad och undersåtliga tillgifvenhet samt att dermed få förena en från hjertat gående önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus. Då riksdagen årligen sammanträder, blir deraf en naturlig, följd, att antalet af de frågor, som på hvarje riksdag bringas till slutligt afgörande, icke så litet begränsas. Detta antal måste dock alltid förblifva betydligt och i sig innesluta frågör af stor vigt för fädernesländet. Så ha genom beslut på denna riksdag de band blifvit väsentligen lossade, som hittills förhindrat: främmande trosbekännare att kunna i allmänna värf användas. De storartade jernvägsbyggnader, sot för snart 20 år sedan af staten: företogos och derefter oafbrutet fortgått, hafva till ännu återstående delar blifvit bestämda och utförandet deraf beslutadt. Den hotande brist i statens inkomster, som vid riksdagens början visade sigy har kunnat betäckas, så att vid fastställandet af statsregleringen ökad: beskattning undvikits. Den grundlag, i enlighet med hvilkens föreskrifter riksdagen sammanträder, är ny; men dess djupaste grundVal, folkets deltagande i afgörandet af landets angelägenheter, är i Svea land urgammal. De yttre formerna kunna vexla efter olika tiders skilda fordringar, men nu som fordom är lagön stark genom friheten, friheten trygg genom lagen. Med detta fasta stöd kan svenska samhället lugnt se framtiden till mötes, och åf denna framtid förtröstansfullt hoppas, väl icke att alltid undgå mötande pröfningar, men att segrande dem genomgå och att städse varda funnet bland de folk, som stå i främsta ledet vid arbetet för upplysning och frihet till mensklighetens förädling och det: gödas seger. Lifvad af sådana känslor; avhåller första kammaren underdånigst att i eders kungl. maj:ts nåd och yiimest fortfarande få vara innesluten. Andra kammarens talman framträdde derefter och yttrade: . A. Kl Då riksdagen den 19 sistförflutna januari öppnades, uttalades här i atidra kammarens namn jemte trohetsförsäkringar och välönskningar äfven förhoppningar om en lycklig verksämhetHuruvida dessa sistnämnda blifvit uppfyllda, tillhör det icke kammarens ledamöter att sjelfva afgöra. Sannolikt är, att många nej till eller ändringar uti framlagda förslag olika bedömas, äfvensom att det sätt, hvarpå man i några fall trott statens behof böra fyllas, icke kan af alla anses för det bästa; men visst är dock på samma gång, att de fattade besluten, hvad de än må hafva inneburit; endast tillkommit på grund af fosterländsk omtänksamhet och med fäst afseende på förhandenvarande förhållanden. Sverige ar nemligen under en följd af år fått bära sin dryga andel af de olägenheter, som inom hela den civiliserade verlden gjort sig känbara och af ingen statskonst kunnat afhjelpas. Öm under sådana omständigheter ett litet och fattigt folks ombud gå med stor försigtighet till väga, om de skygga tillbaka för hvarje ny börda, äfven den obetydligaste, om känslan af dew närvarande ställningens beskaffenhet till öck med någon gång fördunklar deras blick för framtidens både kraf och tillgångar samt föranleder åtgärder, hvilka efteråt befinnas vara mindre lämpliga, så är allt detta icke blott ursäktligt, utan kan fastmer vittna om ett sinnelag, som förtjenar aktning. För misstg är ingen dödlig fri; men den, som vet sig hafva handlat redligt, han behöfver aldrig frukta sina medborgares dom. Efter slutadt arbete återvänder hvarje riksdagsman till sitt egentliga lefnadskall; Att inom? dess område pligttroget sköta sina åligganden är säkraste kännetecknet på trohet mot konungen och kärlek till fäderneslandet. Andra kammaren vill dock, förr än den åtskiljes, äfven i ord hafva gifvit ett uttryck åt sina tänkesätt, då den nu frambär sin djupaste undersåtliga vördnad samt ånyo nedkallar Guds välsignelse öfver eders k. m:t, konungahuset och hela vårt folk. Kammaren anhåller att i eders k. m:ts nådigg ynnest och bevågenhet alltid få vara innesluten. Chefen för civildepartementet, statsrådet Adleomontz uppläste derefter riksdagsbeslutet.