RN NER VW — Lär gossen lyda, så behöfver du ej frukta att jag skall slå honom, svarade Halfdan, Ottilia kysste honom. En tår rullade utför hennes kinder. Halfdan kysste bort den och gick ut. Han skulle skaffa ett åkdon, för att fara omkring med Ottilia i staden, innan de reste derifrån. När han steg utför trappan, gjorde han sig sjelf det löftet att aldrig aga Herman. Han ångrade likväl nu att icke hafva lyssnat till gudmodrens råd och låtit gossen komma till henne. Halfdan kände för styfsonen en genomgående motvilja, och han skulle aldrig förs låta pilten att han varit orsaken till fridens störande mellan honom och Ottilia. Vid återkomsten till hotellet fann han Ottilia uppkrupen i ett soffhörn, ätande på konfekt. Herman syntes icke, han var inne hog Magdalena, Med leende läppar och ett gladt Cvälkommen skyndade Ottilia mot honom. Hon hade längtat efter honom, hon var helt nyfiken att få göra bekantskap med en utländsk stad och att få köpa sig åtskilligt, som var högst nödvändigt. Halfdan hade trott att uppträdet med Herman skulle qvarlemnat spår af vemod och oro hos modren; men på Ottilias ansigte märktes icke något. ä — Hon är finkänslig och vill genom visad glömska af hvad som passerat utplåna det