RN NER VW
— Lär gossen lyda, så behöfver du ej
frukta att jag skall slå honom, svarade Halfdan,
Ottilia kysste honom. En tår rullade ut-
för hennes kinder. Halfdan kysste bort den
och gick ut. Han skulle skaffa ett åkdon,
för att fara omkring med Ottilia i staden, in-
nan de reste derifrån.
När han steg utför trappan, gjorde han sig
sjelf det löftet att aldrig aga Herman. Han
ångrade likväl nu att icke hafva lyssnat till
gudmodrens råd och låtit gossen komma till
henne.
Halfdan kände för styfsonen en genom-
gående motvilja, och han skulle aldrig förs
låta pilten att han varit orsaken till fridens
störande mellan honom och Ottilia.
Vid återkomsten till hotellet fann han Ot-
tilia uppkrupen i ett soffhörn, ätande på kon-
fekt. Herman syntes icke, han var inne hog
Magdalena,
Med leende läppar och ett gladt Cvälkom-
men skyndade Ottilia mot honom.
Hon hade längtat efter honom, hon var helt
nyfiken att få göra bekantskap med en ut-
ländsk stad och att få köpa sig åtskilligt, som
var högst nödvändigt.
Halfdan hade trott att uppträdet med Her-
man skulle qvarlemnat spår af vemod och oro
hos modren; men på Ottilias ansigte märktes
icke något. ä
— Hon är finkänslig och vill genom visad
glömska af hvad som passerat utplåna det