Ären I icke tillfredsställda, I som under 19 år plågat våra öron med klagan öfver kejsar Napoleons personliga regemente, nu då han sjelfmant afsvurit despotismen och vill lyckliggöra sitt land med konstitutionel regim. Så har man i Frankrike, så har man i Sverige hört några röster utropa efter läsmingen af kejsarens bref till hr Emile Ollivier, hvilket slutas med följande tirad: Jag räknar på lagstiftande församlingens kärlek för landets vigtigaste intressen, äfvensom på Eder, för att bistå mig i det värfjag företagit mig, att sä tta det konstitutionela sy:stemet i regelbunden verksamhet. Låtom oss dock först komma ihåg att kejsar Napoleons ord icke hafva alldeles samma betydelse som språkbruket fäster wid kungsord. Det blir i dessa dagar 3 år sedan han gjorde åt den allmänna rösten, uttryckt genom valen till lagstiftande församlingen, åtskilliga eftergifter; äfven då uttalade sig sfinxen och sade Europa att med dessa eftergifter hade han satt kronan på frihetens träd; Friheten var således fullkomlig enligt Naspoleons mening; längre kunde han icke gå, mera behöfdes ej. Afven då jublade åtskilliga lätt fångade själar. Men nu har ihan genom senatskonsultet af den 8 sistidee september gjort ytterligare några små eftergifter; således var det icke allvar med hans yttrande 1867. Ar det mer allvar med dem i brefvet till hr Ollisvier? Kan man motsäga sig sjelf åt fri: hetens håll, kan man ock göra det åt despotismens. Kejsar Napoleon har gjort :gådant förr. Han har öfver sig nedkallat Ihimlens förbannelse och afgrundens qval, om han någonsin skulle företaga något mot republiken . . . och han har störtat den. Hvilket besynnerligt sätt, att med pompösa fraser framställa sin egen person, sina egna tankar vid tillfället af en politisk kris! Hvad skulle man säga i det parlamentariska England eller till och med i Sverige, om drottningen i det ena riket eller konungen i det andra på dylikt vis uppdrog åt den ene eller andre wr representationens majoritet att bilda sen ministör? Efter alla de motgångar kejsaren rönt finner han lämpligt att draga sig sjolf undan; men det är bra kuriöst att med sådan estentation ställa sig i skuggan. Det är hvarken klokt eller. nyttigt af ett statsöfverhufvud att härma kören i en opera, som sjunger med full hals: varom tysta! varom tysta! Hvad är det den verkställande maktens chef begär af hr Ollivier? Att han skall anviga de personer som kunna bilda en homogen minister, men att, för att kunna antagas, böra dessa personer. vara beslutna att i ord och anda tillämpa senatskonsultet af den 8 september. En från kejsaren personligen utgången proposition, gillad af senaten och hvilken är genomträngd af den 2-december-andan, är således den cirkel, inom hvilken både den nya ministeren och den lagstiftande församlingen ovägerligen skola röra sig. Derhän skolen I gå, men icke vidare. Det är ej franska folket som genom sina inför detsamma ansvariga representanter skall föreskrifva Edert program, utan det är jag! Jag antager de personer ni föreslår till ministrar, men med förbehåll att