Ären I icke tillfredsställda, I som un-
der 19 år plågat våra öron med klagan
öfver kejsar Napoleons personliga rege-
mente, nu då han sjelfmant afsvurit de-
spotismen och vill lyckliggöra sitt land
med konstitutionel regim.
Så har man i Frankrike, så har man i
Sverige hört några röster utropa efter
läsmingen af kejsarens bref till hr Emile
Ollivier, hvilket slutas med följande tirad:
Jag räknar på lagstiftande församlingens
kärlek för landets vigtigaste intressen, äfven-
som på Eder, för att bistå mig i det värfjag
företagit mig, att sä tta det konstitutionela sy-
:stemet i regelbunden verksamhet.
Låtom oss dock först komma ihåg att
kejsar Napoleons ord icke hafva alldeles
samma betydelse som språkbruket fäster
wid kungsord. Det blir i dessa dagar
3 år sedan han gjorde åt den all-
männa rösten, uttryckt genom valen till
lagstiftande församlingen, åtskilliga efter-
gifter; äfven då uttalade sig sfinxen och
sade Europa att med dessa eftergifter
hade han satt kronan på frihetens träd;
Friheten var således fullkomlig enligt Na-
spoleons mening; längre kunde han icke
gå, mera behöfdes ej. Afven då jublade
åtskilliga lätt fångade själar. Men nu har
ihan genom senatskonsultet af den 8 sist-
idee september gjort ytterligare några
små eftergifter; således var det icke all-
var med hans yttrande 1867. Ar det
mer allvar med dem i brefvet till hr Olli-
svier? Kan man motsäga sig sjelf åt fri:
hetens håll, kan man ock göra det åt
despotismens. Kejsar Napoleon har gjort
:gådant förr. Han har öfver sig nedkallat
Ihimlens förbannelse och afgrundens qval,
om han någonsin skulle företaga något
mot republiken . . . och han har stör-
tat den.
Hvilket besynnerligt sätt, att med pom-
pösa fraser framställa sin egen person,
sina egna tankar vid tillfället af en poli-
tisk kris! Hvad skulle man säga i det
parlamentariska England eller till och
med i Sverige, om drottningen i det ena
riket eller konungen i det andra på dy-
likt vis uppdrog åt den ene eller andre
wr representationens majoritet att bilda
sen ministör? Efter alla de motgångar
kejsaren rönt finner han lämpligt att
draga sig sjolf undan; men det är bra
kuriöst att med sådan estentation ställa
sig i skuggan. Det är hvarken klokt el-
ler. nyttigt af ett statsöfverhufvud att
härma kören i en opera, som sjunger
med full hals: varom tysta! varom tysta!
Hvad är det den verkställande maktens
chef begär af hr Ollivier? Att han skall
anviga de personer som kunna bilda en
homogen minister, men att, för att kunna
antagas, böra dessa personer. vara be-
slutna att i ord och anda tillämpa senats-
konsultet af den 8 september.
En från kejsaren personligen utgången
proposition, gillad af senaten och hvilken
är genomträngd af den 2-december-andan,
är således den cirkel, inom hvilken både
den nya ministeren och den lagstiftande
församlingen ovägerligen skola röra sig.
Derhän skolen I gå, men icke vidare.
Det är ej franska folket som genom sina
inför detsamma ansvariga representanter
skall föreskrifva Edert program, utan det
är jag! Jag antager de personer ni före-
slår till ministrar, men med förbehåll att