vintern! Du vet de årstiderna äro ej mina
favoriter.
— Nu blir jag hemma öfver vintern, och
vi skola hjelpas åt att hålla hemmet mun-
tert; men, moder, du får nu tänka litet på
mina lekamliga behof och gifva mig något
varmt att dricka, ty jag är mycket frusen
och ruskig efter resan. Ack, att vi skola
hafva bal i morgon! Hvad skall det tjena
till? Jag hoppas att jag ej är påräknad som
dansör, ty den konsten kan jag ej. Hör
nu, hvad månde den. der grossören vara för
en personage? Han ingifver mig ingen syn-
nerlig sympati.
— Icke mig heller, men Rudolf tycker
om honom, och hvad balen beträffar, så
måste du hålla god min, ty pappa har just
ställt till den för att fira din hemkomst och
roa flickorna: .
— Flickorna, det vill säga Amelie; men,
allt nog; vi skola, som du säger, hålla god
min för att tillfredsställa pappa.
Den ståtliga hufvudbyggnaden på Aspvi-
ken företedde baldagen en ganska impone-
rande anblick redan på långt håll för de
gäster, som ämnade sig dit. Den starka
;upplysningen från tyenne stora våningar
spred sitt sken öfver gårdsplanen och träd-
gården, och dessa platser upplystes ytter-