När körmmunalkomitån uppgjorde för-
slag till kommunalförordning för Stock-
holm, föreslog den att stadsfullmäktige
skulle sjelfve utse sin ordförande. Ma-
gistraten tillstyrkte förslaget. Öfverståt-
hållareembetet gjorde ingen invändning
deremot, men ansåg rätt böra inrymmas
öfverståthållaren att deltaga i öfverlägg-
ningarne.
Kungl. maj:t, emot komitån, magistra-
ten och sjelfva öfverståthållareembetöt,
förordnade ätt öfverståthållaren skulle
Vara ordförande i stadsfullmäktige och
deras beredningsutskott.
När stadsfullmäktige hade trädt i verk-
samhet utsågo de en komitå för att af-
gifva förslag till instruktioher för under
Btadsfullmäktige lydande nämnder. Komi-
tån föreslog icke att öfverståthållaren skulle
vara ordförande i nämnderna, Stadsfull-
mäktiges beredningsutskött och städsfull-
tnäktige sjelfva pröfvade och gillade för-
slaget; ansågo följaktligen ett sjelfskrif-
vet ordförandeskap onödigt eller skadligt.
Icke så regeringen. Den stadfästade
icke komiterades förslag, utan den ändrin-
gen att öfverståthållaren skulle vara ord-
förande:
Då ännat skäl för detta förordnande
icke är anfördt, står det fritt att antaga
att regeringen icke velat beröfva öfver-
ståthållaren tillfällen att efterlefva 8 7 i
den för honom ännu gällande insttuktio-
nen af 1791:
MOfrerståthållaren skall veta, vara sin Em-
etes pligt, att hafva Inspektion öfver Staden
Stockholm och Malmarne, och vara Stadens
och Botgerskapets Förmat, hvarvid han först
obek för all ting böt i akt taga, huru han
biter alt ytlöfsta kraft och förstånd kan hålla
dess Invånare uti pligtig hörsambet, rättrå-
dighet, tjenstvillighet och devotion emot Han3
Kongl. Maj:t och Sveriges Krono, och uppe-
kålla, , det helsösamitä förtiöende som Herre
öch Undersåter emellan vara bör.
En af stadsfullmäktige, frih, Johan Lil-
encrantz, ansåg det icke förenligt med
ufvudstadeins förtroendemäns värdighet
att det icke skulle vara dem förunnadt
att sjelfve välja sin ordförande eller ens
att utse ordförande i städsfullmäktiges
förvaltningstämhider. Han väckte derföre
I ätidfa kammaren motion om sådan än-.
dring i kommunalförordningen, hvarigenom
öfverståthållarens sjelfskrifna ordförande-
skap skulle upphöra, och samtidigt här-
med föreslog han hos stadsfullmäktige att
de måtte för sin del besluta sådan än-
dring i instruktionerna för nämnderna,
hvarigenom desse hädanefter skulle ega
sjelfva välja sina ordförande.
Vid riksdagen inträffade den icke med
synnerligt förtroende motsedda händelsen
att lagutskottet tillstyrkte kamrarne att
bifalla frih, Liljencrantzs motion. När
betänkandet föredrogs till afgörandei an-
dra kamrmaren yrkade herrar Liljen-
crantz, Bergström, Stråle, Hierta, kom-
merserådet Sjöberg, Kolmodin (från Got-
länd), Grafström och Leffler bifall till
utskottets betänkande (den sistnämnde
ehuru han hvarken enskildt eller offent-
ligt hört uttalas någon klagan öfver öfver-
ståthållarens ordförandeskap för stadsfull-
mäktige och ej trodde någon bestämd
opinion för den föreslagna förändringen
förefinnas i hufvudstaden). Hr Lindhagen
motsatte sig i ett långt anförande motio-
eder ommdslekiesem NERE