haft de genomträngande ögonen fästade på
honom.
Andreas klädde sig för att ofördröjligen
fullända det påbörjade brefvet och derefter
begifva sig till anatomisalen.
På bordet låg hans mors bref, ännu oupp-
brutet.
Han slet upp omslaget, men lade brefvet
åter från sig och började gå af och an på
golfvet.
Minnen från hans barna- och ynglingaår
trängde sig på houom. Med hvart och ett
af dem var ju modren sammanlänkad. I
allt återfann han hennes obegränsade kär-
lek, heon2s inne:liga åstundan att bilda so-
nen till en rättänkande, samvetsgrann man,
som hyste aktning för allt stort, ädelt, mo-
raliskt och se odligt. Det var ett panorama
från förflutna tider, som framställde den fli-
tiga, arbetsamma och för sitt barn sträf-
vande modren i cen så ljus och skön dager, att
den bilden tvingade den afsina känslor för-
villade sonen att ödmjukt böja sitt hufvud
och erkänna att han icke lönat henne så,
som han bort.
Andreas var beherrskad af en dåraktig
passion; men denna känsla egdelikvälicke
makt att qväfva kärleken till modern. De
minnen, som nu trängde sig på honom, må-
ste uppvä hans ädlare instinkter. Han
aunade sl a iramför hennes bref, er-
Röunande att han satt foten på en väg, som