Domaren erinrade honom att han nu här står tilltalad såsom saker till den stora eldsvådan 1867 och tillfrågade honom tilliks om han vidblefve sin, i vittaens närvaro, aflåtna : bekännelse, hvartill han lemnade ett jakande svar samt medgaf att han vid början af nämnde är för första gången närde den tanken att genom mordbrand ödslägga sitt hus, och att han för detta ändamål låtit höja försäkringssumman. N: upplyste att inga ekonomiska bekymmer tvingat honom härtill, utan uppgaf såsom orsak, att han var skyldig en person i Marstrand 5,000 rdr, och af fruktan för uppsägning af detta belopp syntes mordbrandsspekulationen uppstått. -— Han började då genast öfvertala sin hustru att bli det verkställande redskapet, men hvartillhon dock enträget. nekade, eburu hon slutligen dukade under för häns hot öch list och lofvade alltså att fullgöra hans befallningar under hans frånvaro. (Man må härvid erinra sig att mannen icke var homma då olyckan inträffade, utan att han befam-sig hos,slägtingar på Oroust). De voro då ense om eldens anläggande, men erinrades hon, att. nidingsdådet icke under storm fick utöfvas. N. erkände vidare att han vid undersökningarne om brandens uppkomst, under hösten 67, hade ljugit och att han med berådt mod begått mened. Dertill hade han uppgifvit sig ha förlorat 800 rdr kontanta penningar vid branden, hvilken uppgift äfven var sanningslös. På af åklagaren framställd fråga, om tjonsteflickan möjligen hade någon vetskap on mordbrandsanläggningen, svarade N. att ingen mer är han och. hustrun derom egde något vetskap. Härefter återfördes Nordström ihäkte och hustru N. blef inkallad, hvilken uppger sig vara dotter till båtsmannen Anders Olsson i BremnäsvåfLycke socken samt moåren Anna Olsson — född i Tjufkil den 1 april 1825. Fadern dog. sistlidet år och modern för 5 å 3 år sedan. Hustrun N. var i sitt föräldrahem till 14 års ålder, hvarefter hon kom ut i verlden; först endast i en tillfällig tj2nst, men sedermera i årstjenst hos rättaren Andreas på Tofta, hvarest hon qvarstännade i tvåår eller något på det treåjes Derifrån flyttade hoa till Chr. Anderzson i Södra Tofta, der hon stannade i två år, och kom sedan i tjenst hosjfru Nordström i Marstrand, dess nuvarånde svärmöder, för 20 eller 21 år sedan der hon tjenado såsom piga i 10 år. Under denna tid framfödde bon tra oäkta barn med sin nuvarande man. Gift med nämnde Nordström: sedan 117 år tillbaka: Hade ej förr varit tilltalad för: brott eller ens begått något dylikt. Erkände mordbrand:ianläggningen i lkhet med hvad som förut är beskrifvet. Hustru Nordström tillkännagaf, på derom framställd fråga, att äktenskapet makarne N. emellan varit lyckligt tills för omkring 5 år sedan, då ett besynnerligt och för hustrun förnärmande förhå!landa. mellan mannen och den aflidne dottern inträdde. Nordström och dottera inlåste sig vanligen i enskilda rum, och, mannen flydde härigenom sin maka och barnet. sin moder och fortforo de så att lefva tillsammans, under det modern led af hvarjohanda obehagliga käaslor, om hvilka man lätt torde kunna göra tig en föreställning. Detta arma ötfer för en barbsrisk man tillkännagaf vidare, att hon länge och under hela året vägrat verkställa hans plan för mordbrandsanläggningen, men ansåg sig nu nödsakad uppfylla hans övskav, under hopp att mannen sedermera skulle bli mera mild och henne tillgifven samt honsålvnga undslippa alla de obehagliga uppträden och handgripliga tillrättavimmingar, för hvilka bon förnt varit ett öffer. Detta hennes hopp bedrog henne emellertid, ty sedan verkets fullbordande hade kon äfven fått af honom uppbära frakten af denna onda handling. Emellertid gaf hon intet bestämdt löfte om brandens anläggande, då N. reste till Oroust, men för att göra gig säker om, att bon skulle fullborda hans mörka planer, sade han henne vid afresan, att, derest dat icke vid min återkomst är verkstäldt, går jag genast till hamnen och dränker mig. Hustrun uppgaf nu, att hon genast efter eldens anläggande kände gig grip:n af en förfärlig ångest och hade gerna velat återtaga arläggningen om det varit henne möjligt; och hade hola tiden sedan det skett plågats af de värsta samvetsqval. Båda hade plågat: af dessa qval, och bade ofta velat gifva luft åt sin hemlighet, men dock återhållits derifrån vid tanken på deras barns framtid och uppfostran. Bäggs tyckas nu emellertid vara gripnå af en djap och allvarlig ånger, och hade mannen hela sommaren varit hugad och beredd att lemna sin hemlignet irättvisans hän2 ehuru hustran dertill icko kunnat förmås. Först en dag i förra veckan knäböjde makarne till gemensam bön och anropade dens hjelp som helar allt och dans förlåtelse com ransakar menniskiohjertat och i detsamma kan ingjute den balsam, som heter frid och förlåtelse. -. Härefter. erhöll: styrka och mod att blotta den hemlighet, som tärt da arma offren för jordisk vinning nu snart i två år. Detta badröfliga och uppskakasde mål uppsköts för vidare behandling till den 2 nästa oktober, och skulle emellertid makar:e Nordström i tisdag3 förpassas till länsceslifängelse i Göteborg, der da få afbida vidaro ranBakning. : På yrkande af fortifikationskassören W.