--- Jag önskar att vi umgås med hvar-
andra så, som vi nu gjort de år vi varit
gifta, blef mitt svar.
Utan att tillägga något, aflägsnade han
sig.
Nöjd var jag icke, lvarken med mig sjelf
eller Erik, men jag kunde icke ljuga och
skrymta såsom han kan.
Vet du, käraste Nanny, att jag qvarsatt
länge och grubblade. För mig var det omöj-
ligt att se min ställning såsom Eriks hustru
i samma dagar, som du framstält den. Att
det är en pligt att visa en man, den jag
misstrodde, uppmärksamhet, lär jag mig
aldrig förstå. Om jag det gjorde, lånade
jag mig till samma falskhet, han begått
mot mig. Finns det verkligen någon skyl-
dighet, som ålägger oss att hyckla?
Jag tror det icke.
Mig förefaller det till och med omora-
liskt, att Erik och jag inför verlden spela
rolerna af makar, då vi inför Gud och oss
sjelfva icke äro det.
Jag skall aldrig tro på honom, utan i
hvarje ord, hvarje min se förställning. Då
han varit vänlig, misstänker jag alltid, att
under hans vänlighet legat någon dold ön-
skan att komma åt det paktum, pappa i
sin försigtighet upprättat. Dylika misstan-
kar förbittra mitt sinne.
Då Erik hade aflägsnat sig, lugnade jag
mig med den tanken, att hans bedröfvelse