- - -— SO ERRRRRREERRRRRREEROR
Rellgionsförföljelse.
Ur tidningen Veckoposten meddela vi föl-
jande som vittnar om nödvändigheten af
ett snart utfärdande af den nya och yt-
terst moderata religionsfrihetslag, som sed-
naste riksdag för sin del antog:
Man har hitills trott att kyrkans mål:-
män skulle blygas ett använda en sådan lag
som den af den 23 oktober 1860 om ansvar
för den, som träder till eller utsprider villfa-
rande lära, en lag, som innebär ett hån af
allt hvad toleran3 och religionsfrihet kallas.
Det är emedan denna lag icke varit begagnad,
som man måst medgifva att vi i praxis i vårt
kära fädernesland haft temlig tolera:s, fastän
det på papperet varit en jemmerlig friacet.
Man öfverraskas nu af den niderrättelsen,
att Westcrås konsistorium fannit skäl att ba-
gagna sig af nämnda lag. Manu kan icke an-
nat än erinra sig, att det är samma kousisto-
riom, som för 20 är sedan börjada det föga
ärofulla korståget med böter och fängelse mot
dem, som vågade mad bibela i haud täcke,
tala och handla annorlunda än den rena
evangelisk-lutherska kyrkan. Man insatte då
hundratals samvetsgranna kristna, hvilka ge-
mensamt firat nattvarden, på vatten och bröd
för det genom vrängning af lagen påbördade
brottet af gäckeri med sakramenten. Man
har nu en lag, som icke behöfver vrängas för
att tjena prelaternas syftemål. Och nämnda
konsistorium har velat bevisa, a:t det lifvaz
af samma anda som för 20 år sedan. Det
har härmed erkänt, att dot ännu är lika van-
mäktigt att med Andans svärd, som är Guds
ord, reda sig mot några olärda dalkarlar,
som med bibeln i hand kommit till baptister-
nas öfvertygelse om dop, nattvard och för-
samlingsskick och med samma bok i hand
söka utbreda denna öfvertygelse. Det värda
presterskapet finner det vida beqvämare att
skicka läsxsman, landshöfdingeembete och kro-
nofogde att vederlägga den villfarande läran
med böter och fängelse.
Saken är följande: FEa baptist, Aron Am-
brosius Ersson från Mora, besökte förliden
sommåar ett par gånger vänner af baptisternas
öfvertyrelse i Åhls socken och höll der före-
drag, hvaruti dock intet vittne påstått hoaom
hafva yttrat något mot den lutherska läran
stridande. Men han döpte äfven några, som
under tiden omtattat baptisternas öfvertygelse,
och vid doptillfällena gaf han ur skriften skäl
till denona deras och sin gemersamma öfver-
tygelse om dopet. Han deliog ock med sam-
ma personer i nattvarden. Detta förklarade
konsistorium vara skäl till åtal enligt förord-
ningen af den 23 oktober 1860 augående äs-
dring i gällande bestämmelser om ansvar för
den, som träder till eller utsprider villfarande
läöra. Och den stadgar försigtigtvis i 1:
Den som offentligen förkuarar eller till an-
nang förledande annorledes utsprider lä-osat-
ser, som mot dan roxa evangeliska läran stri-
dande äro, straffas med böter från och med
femtio till och med trehundra riksdaler, eller
fängelse från och med två månader till och
med ett år.
Allmänna åklagaren har följaktligen yrkat
och Leksands, Ahnls och Biursås socknars
tisgslaga häradsrätt genom utslag den 3 sistl.
augusti dömt Aron Ambrosius Ersson att
böra 75 rdr, till lika fördelning mellan åkla-
garen samt Åhls sockens fattigo, dessutom
att ersätta sju vittnen med tillsammans 16
rår 50 öre.
r Jemlikt 6 8 i förordningen skail utslaget
underställas Svea hofrätts pröfning. Men la-
gens klara lydelse sätter utom allt tvifvel, att
den är ämnad att berättiga och uppmuntra
till fullkomligt obegränsad förföljelse mot hvar
och en som med ord elier handling vågar af-
vika från statskyrkan. Det lärer väl derför
knappt finnas en skugga uf happ att högre
rätt ogillar domen.