-— SO ERRRRRREERRRRRREEROR Rellgionsförföljelse. Ur tidningen Veckoposten meddela vi följande som vittnar om nödvändigheten af ett snart utfärdande af den nya och ytterst moderata religionsfrihetslag, som sednaste riksdag för sin del antog: Man har hitills trott att kyrkans mål:män skulle blygas ett använda en sådan lag som den af den 23 oktober 1860 om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, en lag, som innebär ett hån af allt hvad toleran3 och religionsfrihet kallas. Det är emedan denna lag icke varit begagnad, som man måst medgifva att vi i praxis i vårt kära fädernesland haft temlig tolera:s, fastän det på papperet varit en jemmerlig friacet. Man öfverraskas nu af den niderrättelsen, att Westcrås konsistorium fannit skäl att bagagna sig af nämnda lag. Manu kan icke annat än erinra sig, att det är samma kousistoriom, som för 20 är sedan börjada det föga ärofulla korståget med böter och fängelse mot dem, som vågade mad bibela i haud täcke, tala och handla annorlunda än den rena evangelisk-lutherska kyrkan. Man insatte då hundratals samvetsgranna kristna, hvilka gemensamt firat nattvarden, på vatten och bröd för det genom vrängning af lagen påbördade brottet af gäckeri med sakramenten. Man har nu en lag, som icke behöfver vrängas för att tjena prelaternas syftemål. Och nämnda konsistorium har velat bevisa, a:t det lifvaz af samma anda som för 20 år sedan. Det har härmed erkänt, att dot ännu är lika vanmäktigt att med Andans svärd, som är Guds ord, reda sig mot några olärda dalkarlar, som med bibeln i hand kommit till baptisternas öfvertygelse om dop, nattvard och församlingsskick och med samma bok i hand söka utbreda denna öfvertygelse. Det värda presterskapet finner det vida beqvämare att skicka läsxsman, landshöfdingeembete och kronofogde att vederlägga den villfarande läran med böter och fängelse. Saken är följande: FEa baptist, Aron Ambrosius Ersson från Mora, besökte förliden sommåar ett par gånger vänner af baptisternas öfvertyrelse i Åhls socken och höll der föredrag, hvaruti dock intet vittne påstått hoaom hafva yttrat något mot den lutherska läran stridande. Men han döpte äfven några, som under tiden omtattat baptisternas öfvertygelse, och vid doptillfällena gaf han ur skriften skäl till denona deras och sin gemersamma öfvertygelse om dopet. Han deliog ock med samma personer i nattvarden. Detta förklarade konsistorium vara skäl till åtal enligt förordningen af den 23 oktober 1860 augående äsdring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande läöra. Och den stadgar försigtigtvis i 1: Den som offentligen förkuarar eller till annang förledande annorledes utsprider lä-osatser, som mot dan roxa evangeliska läran stridande äro, straffas med böter från och med femtio till och med trehundra riksdaler, eller fängelse från och med två månader till och med ett år. Allmänna åklagaren har följaktligen yrkat och Leksands, Ahnls och Biursås socknars tisgslaga häradsrätt genom utslag den 3 sistl. augusti dömt Aron Ambrosius Ersson att böra 75 rdr, till lika fördelning mellan åklagaren samt Åhls sockens fattigo, dessutom att ersätta sju vittnen med tillsammans 16 rår 50 öre. r Jemlikt 6 8 i förordningen skail utslaget underställas Svea hofrätts pröfning. Men lagens klara lydelse sätter utom allt tvifvel, att den är ämnad att berättiga och uppmuntra till fullkomligt obegränsad förföljelse mot hvar och en som med ord elier handling vågar afvika från statskyrkan. Det lärer väl derför knappt finnas en skugga uf happ att högre rätt ogillar domen.