Bref från Norrland.
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Hudiksvall den 4 september 1869.
Mitt förra bref afslutades med en (ofrivil-
ligt) oriktig uppgift, hvilkeu härmed rättas.
Jag uppgaf nämligen, att prisskjutning med
bärvarande skarpskytteföreningar skulle hållas
i Hadiksvall i söadags. Den omnämnda pris-
skjutningen blir först söndagen den 26 dennes,
hvaremot några skarpskyttar härifrån begåfvo
sig till den stora täflingsskjutningen i Stock-
holm med den ångbåt, som: afgick härifrån
förliden söndag. Hvad Hudiksvalls skarpskytte-
förening för öfrigt beträffar, så har kåren
smält ihop betydligt, och isynnerhet vid exer-
ci: öfningarne lära de tillstädeskommandes ar-
tal starkt påminna om Döbelns-bataljonerna
vid slutet af finska kriget. I målskjatningarne
lära kårens medlemmar dock deltaga mera
mangrannt.
Efter några dagars ohyggligt kallt och stor-
migt väder började väderleken i går att åter-
igen blifva behaglig med sol och mildare
luft. Jag tog mig derför en promenad genom
den lilla stadens alltid städade gator, och då
jag på en vägg å ett ganska täckt beläget
hus såg målade orden tFrisk OC., begaf
jag mig dit in för att få se den fabrik, der
det vidtberömda snus, som af bönderna fått
namn af Friskens blåa B, tillverkas. BSjelf
icke snusars, ehuru jag, som andra tjenande
bröder, nog fått smaka på både Virginia
och Majors-snus, tyckte jag ändå, att det
kunds vara intressant nog att iå ett, om också
dunkelt, begrepp orm snustillverkningen, i:yn-
nerhet som jag skulle vilja föreslå att allt
shundsnus utbyttes mot en ärlig pris svenskt
4gyse-snus, då man med ett gladt prosit
kunde ersätta månget onödigt, opassande och
till sina följder ofta mer än obehagligt
ord. Men lemnom alla snusförnuftiga reflexio-
ner, och låtom oss i stället inträda på Fri-
skens gård.
Det är en täck gård, på trenne sidor inne-
sluten af anspråkslösa, men beqväma och väl
underhållna byggnader samt prydd i midten
med tvänne höga aspar, och på den fjerde si-
dan beskuggad af popplar och syrener, med
en liten vacker trädgård der invid.
Fabriksbyggningen har åtskilliga förbjudna
ingåogar och hemliga rum, dit ingen aved-
kommende får sticka sin näsa. Här är, lik-
som vid gevärsfabrikerna i Preuisen, alles
Geheimniss, och det var icke möjligt att af
fabrikens egare, som för öfrigt med all väl-
villig uppmärksamhet var ciceron, derinom få
reda på något mera än att tobaksbladen först
torkas oeh så malas. Blandningen ? Jo
pytt fick ni vetat! Nej, den utgör just sjelfva
den hemliga konsten och detarcanum, sota
förskaffat Friskens snus dess renommå, och som
gör att af detta snus skickas stora qvantiteter
ut kring allo lande.
I fabriksbyggningen funnos icke mindre än
4 kölnor eller torkrum. I dessa, hvilkas golf
voro dels stenlagda, dels belagda med jern-
plåt, var det hett som i pörten och osade
för öfrigt tobak, så att det var en lust och
glädje deråt; och i qvarnen, som drifves af
en 8 hästkrafters åogmaskin af J. C. G.
Bolinders tillverkning, börjades nysningspro-
cessen, hvilkan steg till sin höjd, då man kom
in i de rom, der det färdiga snuset låg sor-
teradt i stora fack (öppna lårar) utmed väg-
garne. Här skedde också inpackningen iträ-
kaggar, eller så kallade hel-, half- och qvarts-
fjerdingar, med resp. 40, 20 och 10 skålpund
i hvarje. Denna inpackning fordrar också sin
särskilda talang, och för att förekomma be-
drägeri förses hvarje fjerding med stämpeln
eFrisk O. Hudiksvall, dera! ett större
aftryck lackas i den ena och ett mindre iden
andra bottnen af fjerdingen.
Vid denna snusfabrik, som endast sysselsät-