storiska studier ligger deri, att de, och blott
de, gifva åt staten, folket, hären 0. 3. v. en
bild af dem sjelfvå,; det historiska, ej döt
juridiska studiet, är grundvalen för politisk
bildning; statsmannen är den praktiske histo-
rikern.
Men det är långtifrån, att historien intager
en sådan plats i skolbildringen, Vi vilja nu
ej tala om det kända förhållandet, att skoöl-
böckerna vanligen stå längt efter sin tid, att
de uppgifva fakta och hylla åsigter, som
längesedan vederlagts. Ännu vigtigare är en
annan vmständighet: de äro så till hela sin
art förfelade, att de gjort till hufvudsak det
som är bisak och behandla hufvudsaken som
bisak, der den eljest får någon plats alls!
Det är den yttre statshistorien, som fått
brorslotten i läroböckerna och i den på dem
grundade undervisningen, medan den inre folk-
historien undanskjutes. Låtom oss taga ett
exempel! En mycket använd lärobok i nyare
historien, är Palmblads. Der redogöres huf-
vudsakligen, för att ej säga uteslutande, för
staternas territoriella förändringar, för furst-
liga arfsanspråk, för fältslag och fredsslut.
Allt öfrigt affärdas med några anmärkningar,
hållna i så allmänna ordalag, att lärjungen
deraf intet lärer. Om vår verldsdel gått nå-
got framåt i upplysning och välstånd un-
der tre århundraden, derom kan lärjungen,
när han hunnit igenom en sådan bok, ingen-
ting känna. Ja, hvad värre är: man har här-
med, kanske för alltid, tillslutit hans blick
för hvad historien verkligen är och ingifvit
bonom afsmak för en vetenskap, som i häns
föreställning framstår såsom blott en tung
minnesbörda af namn och årtal för drabbnin-
gar och fredsslut.
Det kan visst ej falla oss in att påstå, att
dessa utanverk icke böra tagas med i un-
dervisningen, blott att de bli behandlade så,
som deras betydelse i förhållande till det hela
föreskrifver. I främsta rummet böra således
icke furstarnes krig och staternas gränsför-
ändringar, utan nationernas lagar och inrätt-
ningar, deras litteratur och konst, deras in-
dustri och ekonomiska belägerhet framställas,
och de yttre förhållandena — de internatio-
nella beröringarna — ej inskränkas till en
krönika om inbördes blodsutgjutelse, utan ock
fästa uppmärksamheten å de fredliga förbin-
delserna, å folkens civiliserande inflytelse å
hvarandra. Ingen nekar, att krigshistorien
har sitt intregse, när hon nemligen hehandlas
i detalj, och när hon sättes i samband med
de politiska förhandlingarna bakom krigsskåde-
platsens kulisser; men ett naket uppräknande
af fältslags namn och årtal, såsom i de van-
liga läroböckerna, är väl den onyttigaste och
mest andefattiga sysselsättning, man kan hitta
på, för att qväfva ett ungt sinnes vetgirig-
het. Den vanliga historiska undervisningen
förbiser de vigtigaste faktorerna i kulturhi-
storien. Lärjungen lär sig uppräkna drabb-
ningarna i en mängd: krig, som ingenting an-
nat gällt än täflande furstefamiljers anspråk
på de och de länderna med så och så många
millioner själar. Men fråga honom om de
för menskligheten vigtigaste upptäckter och
uppfinningar, och han har om dem ingenting
erfarit. Och hvilketdera har dock den stör-
sta historiska betydelsen, drabbningarnå i det
österrikiska successionskriget, eller upptäck-
ten af ångkraften och elektromagnetismen?
Hvilket erbjuder mera väckelse och näri.g
för anden, antingen minneskanskapen om de
europeiska furstehusens familjförbindelser, el-
ler kännedomen om det amerikanska samhälls-
skicket? Hvilket har för odlingen varit
mera afgörande, en obetydlig gränsförändring
i Europa, eller Eli Whitneys uppfinning af
bomullsrensningsmaskinen, hvilken gjorde nämn-
da vara till verldshandelns Vvigtigaste artikel,
så att denna produkt, enligt det enrgelskt-
amerikanska ordspråket, med fog fått konunga-
namn (King cotton, kung bomull)? Ja, sva-
ret kan ju ej vara tvifvelaktigt — och likväl
får ännu alltid det betydelselösa och ofrukt-
bara uttränga det betydelsefulla och fruktbä-
rande. Lärjuogen kan nog uppräkna Ludvig
XIV:s generaler, men hvad vet han om New-
ton, Örsted, Berzslius, hvad om Rob. Watt,
George Stephenson, om Jenner, om Rowland
Hill 0. 8. v.2 Och på samma sätt, som med
läroböckerna, förhåller sig ock med de till
sjelfstudium ämnade verldshistorierna; de äro
kompendier i större skala.
Hvarje icke alldeles förfeladt försök att
härutinnan beträda en ny väg, är värdt upp-
märksamhet. Det är oss derför ett nöje att
anmäla Menniskoslägtets kulturhistoria af
Kolb. Det vore lätt nog att påpeka en eller
annan oriktighet — deribland förbiseendet af