Article Image
— Tryckfrihetsfrågan. Diskussionen Första kammaren. Öfverläggningen öppnades af hr Hallenborg, som i ett. något patetiskt anförande uttalade sina åsigter om pressens uppgift, om de afvigar; på hvilka en del af den periodiska pressen råkat, och om. de förbättringar, som presslagsstiftningen hos oss påkallade. Talaren lemnade en starkt färglagd skildring af skandalpressens samhillsupplösande sträfvanden och deras följder, framställande såsom hufvudrepresentanter för denna regs tidningarne Nationalregeringen och — Öresandsposten, om hvilka han yttrade, att man skulle tro den ena vara redigerad af en fästningsfånge, den andra af ett dårhushjon). I afseende å det nu föreliggande förslaget, förklarade hr Hallenborg, att om han ej funnit det tillfyllestgörande, och om än deri ingenting vore föreslaget rörande juryns ombildning, höll han utskottet räkning för, att det framlagt ett pröva förslag, och önskade att det måtte förlaras hvilande, på det nationens uppmirksamhet måtte riktas på ämnet och måhiinda ett bittre förslag komma till stånd. Hr Bergstedt uppträdde derefter, inledande sitt föredrag med några betraktelser öfver pressens ställning och de klagomål öfver densamma, som, enligt sakens natur, alltid måste förekomma. Om emellertid pressen gåfve anledning till verkligen befogade klagomål. finge man ej för deras undanrödjande vänta allt af lagen. Hvad utskottet ansett på denna väg kunna åstadkommas, vore. undanrödjandet af ansvaringssystemet oeh den. stimulus till lagöfverträdelser, som det innebär. Någon fullständig omarbetning af tryckfrihetslagen hade tiden icke medgifvit. Till försvar för bestämmelsen, att i första rummet göra boktryckaren ansvarig, åberopades andra länders exempel, och att det icke vore :antagligt att boktryckaren saknade kännedom om intentionen i det hos honom: trycktes. Det skulle för öfrigt icke vara svårt för boktryckaren att leda ansvaret ifrån sig på den verklige utgifvaren, allrahelst hvad .anginge den periodiska pressen, der det alltid vore en person, som: vore den ledande, och der vanligen skriftligt kontrakt om tryckningen torde vara uppgjordt. Ingenting, förmenade talaren, vore lättare att utröna, än hvem som bestämt innehållet, elter t. ex. hvem som i sista band skött korrekturet (!). Talaren berörde slutligen det missbruk, som bedrifvits med namnsedlar, och sökte derjemte vederlägga inkastet, att processen om, hvem som vore att anse som utgifvare, skulle föranleda allt för stor långsamhet vid tryckfrihetsmåls behandling. Hr Fröman, som ansåg det angeläget tillse att man ej genom den nya lagstiftningen komme tillsnågot sämre än det nuvarande, underkastade förslaget en kort, men ganska skarpsinnig kritik. Utskottet hade sagt sig ha sträfvat att ställa så till att inger annan än gerningsmannen straffades, men just i det afseende hyste talaren farhågor. Till en början fruktade han, att i boktryckarne skulle; skapas: ett nytt slag af. ansvaringar. Vidare ansåg han det betänkligt att lemna åt domstolarne pröfningen af bevisningen. Utekottet:hade antagit, att detskulle blifva svårt att efter åtals anställande finna någon som ville åtaga sig att stånda ansvar. Detta behöfdes icke heller, ty det kunde ju mycket lätt vara på förhand. arrangeradt. Stora betänkligheter hyste talaren. mot bestämmelsen, att besvär öfver domstolens beslut rörande utgifvaren skulle få föreå sjelfvå rättegången. ermed kunde således omnia att-dröja omkring sex månader, och situationen då vara en helt annan än då förbrytelsen begicks, och det intryck den åstadkom således äfven förändradt. Slutligen fästade hr Fröman uppmärksamheten derpå, att utskottet sjelf medgifvit att redan nude flesta tidningars utgifvare sjelfva vore för dem ansvariga utgifvare, och han ; anmärkte, att.då detta vore ett faktum, och tecken: tillika försports, att tidningarne sjelfva ogillade och motarbetade ansvarig) Hr Hallenborgs omdöme öfver ÖresundsPosten. Har ett allt för starkt tycke af smädeskrifvaren Jörgens i: Dagligt Allehanda. Hr Hallenborg har i mångas ögon skadat det goda anseende han vunnit vid denna riksdag genom sitt utfall: Ala Sparre mot en tidning; som visserligen talar ett mycket häftigt språk och någongång gör sig skyldig till öfverdrifter, men hvars stora och rena syfte icke af någon fosterlandsvän borde underskattas.

12 maj 1869, sida 1

Thumbnail