—
Tryckfrihetsfrågan.
Diskussionen Första kammaren.
Öfverläggningen öppnades af hr Hallenborg,
som i ett. något patetiskt anförande uttalade sina
åsigter om pressens uppgift, om de afvigar; på
hvilka en del af den periodiska pressen råkat,
och om. de förbättringar, som presslagsstiftnin-
gen hos oss påkallade. Talaren lemnade en starkt
färglagd skildring af skandalpressens samhills-
upplösande sträfvanden och deras följder, fram-
ställande såsom hufvudrepresentanter för denna
regs tidningarne Nationalregeringen och —
Öresandsposten, om hvilka han yttrade, att
man - skulle tro den ena vara redigerad af en
fästningsfånge, den andra af ett dårhushjon).
I afseende å det nu föreliggande förslaget,
förklarade hr Hallenborg, att om han ej funnit
det tillfyllestgörande, och om än deri ingenting
vore föreslaget rörande juryns ombildning, höll
han utskottet räkning för, att det framlagt ett
pröva förslag, och önskade att det måtte för-
laras hvilande, på det nationens uppmirksam-
het måtte riktas på ämnet och måhiinda ett bitt-
re förslag komma till stånd.
Hr Bergstedt uppträdde derefter, inledande
sitt föredrag med några betraktelser öfver pres-
sens ställning och de klagomål öfver densamma,
som, enligt sakens natur, alltid måste förekom-
ma. Om emellertid pressen gåfve anledning till
verkligen befogade klagomål. finge man ej för
deras undanrödjande vänta allt af lagen. Hvad
utskottet ansett på denna väg kunna åstadkom-
mas, vore. undanrödjandet af ansvaringssystemet
oeh den. stimulus till lagöfverträdelser, som det
innebär. Någon fullständig omarbetning af tryck-
frihetslagen hade tiden icke medgifvit. Till för-
svar för bestämmelsen, att i första rummet göra
boktryckaren ansvarig, åberopades andra länders
exempel, och att det icke vore :antagligt att bok-
tryckaren saknade kännedom om intentionen i det
hos honom: trycktes. Det skulle för öfrigt icke
vara svårt för boktryckaren att leda ansvaret
ifrån sig på den verklige utgifvaren, allrahelst
hvad .anginge den periodiska pressen, der det
alltid vore en person, som: vore den ledande, och
der vanligen skriftligt kontrakt om tryckningen
torde vara uppgjordt. Ingenting, förmenade ta-
laren, vore lättare att utröna, än hvem som be-
stämt innehållet, elter t. ex. hvem som i sista
band skött korrekturet (!). Talaren berörde slut-
ligen det missbruk, som bedrifvits med namn-
sedlar, och sökte derjemte vederlägga inkastet,
att processen om, hvem som vore att anse som
utgifvare, skulle föranleda allt för stor långsam-
het vid tryckfrihetsmåls behandling.
Hr Fröman, som ansåg det angeläget tillse
att man ej genom den nya lagstiftningen komme
tillsnågot sämre än det nuvarande, underkastade
förslaget en kort, men ganska skarpsinnig kritik.
Utskottet hade sagt sig ha sträfvat att ställa så
till att inger annan än gerningsmannen straffa-
des, men just i det afseende hyste talaren far-
hågor. Till en början fruktade han, att i bok-
tryckarne skulle; skapas: ett nytt slag af. ansva-
ringar. Vidare ansåg han det betänkligt att
lemna åt domstolarne pröfningen af bevisningen.
Utekottet:hade antagit, att detskulle blifva svårt
att efter åtals anställande finna någon som ville
åtaga sig att stånda ansvar. Detta behöfdes icke
heller, ty det kunde ju mycket lätt vara på för-
hand. arrangeradt. Stora betänkligheter hyste
talaren. mot bestämmelsen, att besvär öfver dom-
stolens beslut rörande utgifvaren skulle få före-
å sjelfvå rättegången. ermed kunde således
omnia att-dröja omkring sex månader, och si-
tuationen då vara en helt annan än då förbry-
telsen begicks, och det intryck den åstadkom så-
ledes äfven förändradt. Slutligen fästade hr
Fröman uppmärksamheten derpå, att utskottet
sjelf medgifvit att redan nude flesta tidningars
utgifvare sjelfva vore för dem ansvariga utgif-
vare, och han ; anmärkte, att.då detta vore ett
faktum, och tecken: tillika försports, att tidnin-
garne sjelfva ogillade och motarbetade ansvarig-
) Hr Hallenborgs omdöme öfver Öresunds-
Posten. Har ett allt för starkt tycke af smäde-
skrifvaren Jörgens i: Dagligt Allehanda. Hr Hal-
lenborg har i mångas ögon skadat det goda an-
seende han vunnit vid denna riksdag genom sitt
utfall: Ala Sparre mot en tidning; som visserli-
gen talar ett mycket häftigt språk och någongång
gör sig skyldig till öfverdrifter, men hvars stora
och rena syfte icke af någon fosterlandsvän
borde underskattas.