ooo VE
tappade glasögon och räckte dem åt den
närsynte. ;
Sonderling närmade sig. dörren- mellan
salongen och förstugan, mumlamde något
mellan tänderna, hvilket lät som: kommer
dag, kommer råd; kommer råd, kommer
dåd, -— medan Birger försigtigt följde ho-
nom, för att efter hans utgång rigla dörren.
Men den slagne kämpen rufvade.på hämnd
och räknade inte så noga med ett heders-
ord, som hans ädle motståndare.
Just som han stod i dörren och: Birger
var i begrepp att igenlåsa den, gjorde: ham
ett plötsligt anfall på den oförberedde, för
att byta roll och plats och således få Bir-
ger ut och sig sjelf in.
Man -svängde. om som i en polska, men.
Brunos beskyddare släppte inte tag så lätt.
De kämpande kastades båda mot trap-
pans lätta barrigr; den gaf vika, och: un-
der ett väldigt brakande tumlade stridsmän-
nen först mot den motsatta väggen och se-
dan hela trätrappan utför.
Städerskan, som just kom öfver gården
med kaffebrickan, gaf till ett anskri: Herre:
Gud fader! De ta lifvet af hvarandra! Hjelp!
Hjelp! Hjelp!
Efter en kamp, nästan på lif och död, satt
förrädaren grensle öfver bröstet på vår hjelte.
Se så du, skurk, nu är det jag, som är
herre på täppan! tag nu hit mina pengar,
slyngel, annars stryper jag dig. .s