0 AA. ER a Rö
Hr Å. afslutar sin rapport med följande ord:
Mitt syfte är endast att varna personer, som
tänka på att lemna fäderneslandet, isynner-
het dem, som hemma befinna sig i en dröglig
belägenhet, från att obetingadt tro utvandrings-
agenter, hvilka ofta, i likhet med de gamla
gurkiska janitscharerna, blott arbeta för så
eller så mycket per hufvad.
Tullbergska rättegången.
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Ransakvingen med häktade Tullberg och
Eskil Larsson egde rum i fredags vid Onsjö
häradsrätt i Åkarp nära Marieholms jernvägs-
station vid Landskrona-banan. Ransakningen
leddes på ett utmärkt sätt af ordioarie dom-
hafvanden, revisionssekreteraren Aug. Ander-
berg. Såsom åklagare fungerade landsfiskalen
Holmström, men han hade först dagen förut
fått sitt förordnande ocn således icke hunnit
sätta sig in i handlingarna.) 26 vittren hör-
des, deraf åklagaren instämt 16. Detintyga-
des att Tullberg gifvit bönderna åtskilliga
falska förespeglingar och oriktiga föreställnin-
gar, men- det kunde icke styrkas att några
brott å böndernas sida deraf blifvit en följd.
Tullberg visade sig särdeles redig och talade
flytande samt företedde borgen för sin person
af en mängd (60 å 70) bönder. Dylik borgen
presterades äfven af Eskil. Båda fingo under
ransakningen sitta.
Tullberg påstod sig hafva handlat på god
tro och med stöd af rättslärdas skrifter och
andra handlingar, då han åtagit sig böndernas
sak. Sina förbindelser hade han sökt att sam-
vetsgrannt fullgöra, och han hade icke upp-
viglat bönderna, utan det var böndersa som
uppviglat honom derigenom att de tiggt och
bedt honom åtaga sig deras sak. Vittnesför-
höret hade för honom varit mera friande än
fällande, hvarföre han yrkade sitt försättande
i frihet, i hvilket yrkande Eskil för sin del
instämde.
Såsom förut pr telegraf är meddeladt biföll
rätten båda dessa yrkanden, i strid mot ord-
förandens mening.
klagaren, som anmälde missnöje mot detta
beslut, förklarade sig beredd att på eget an-
svar häkta både Tullberg och Eskil. Han
tillrättavisades härför skarpt af domhafvan-
den som förbjöd häktning i tingssalen. Tull-
berg ville hos konungens befallningshafvande
begära skydd, men rätten förklarade rig ej
kunna taga befallning med den saken. Åkla-
garen fann icke något tillmötesgående hos
kronobetjeningen, och de båda frigifne afför-
des i triumf af sina vänner. ,
) Som angifvare nämnes, bland andra, grefve
Arvid Posse.
Ett baptist-bröllop firades i torsdags
afton i baptistförsamlingens bönesal i Haga (Gö-
teborg). Till detta, det andra derstädes hållna,
baptist-bröllop hade ett stort antal vittnen in-
funnit sig. Efter det församlingens f. d. före-
ståndare, hr F. O. Nilsson, tillkännagifvit, att
brodern J. A. Andersson och systern C. Ch. Vi-
gert beslutat ingå äktenskap med hvarandra och
att de sjelfva önskade bekräfta detta nu offent-
ligt inför de församlade, redogjorde hr N. för
de. skäl som afhållit kontrahenterna, från att
icke, emedan de helt och hållet utträdt ur stats-
kyrkan och ej kunde erkänna presten såsom en
Kristi privilegierade tjenare. Härefter aflades
äktenskapslöftet i vanlig ordning och akten af-
slutades med bön, sång och föredrag.
En amerikansk medborgare, råd-
man Peterson från Galesburg i Illinois, född i
Jemshögs församling i Blekinge, har i dessa da-
gar anländt till det gamla hemlandet för att be-
söka slägtingar och vinner. Hr P., som vistats
15 år i Amerikd, började sin bana i den nya
verlden som jernvägsarbetare, men har genom
flit och sparsamhet lyckats förviärfva sig en gan-
ska vacker förmögenhet och har blifvit vald till
medlem af stadsstyrelsen i Galesburg, hvarest
han åtnjuter allmänt anseende. — Det bör sir-
skilt nämnas, att hr P. visat mycken viilvilja
mot svenska emigranter, som ankommit till Illi-
1018.
Rymmare. Rusthållaren Gustaf Jansson
rån Gillberga, Fellingsbro socken, rymde förli-
len vecka till Amerika efterlemnande hustru och
en mingd skulder.
FESSEEISRSAVSEANSAURENSSAPANUANNININNRRRRRRR