En arbetare stadsfull-
mäktig.
Förslaget att öppna Stockholm3 stadsfull-
mäktiges leder för en eller annan medlem af
den verkliga arbetsklassen bar under de se-
naste dagarne varit föremål för någon upp-
märksamhet åå väl inom enskilda kretsar som
på några förberedande valmöten, men isyn-
nerhet inom det fjerde valdistriktet, eller Ja-
kobs och Johannes samt Skeppsholmens för-
samlingar, vid det möte som i fredags egde
rum med dess valmän. Det är sanning att
arbetsklassen vässndtligt bidrager till komu-
nens indirekta inkomster, eller i proportion
betydligt mera än den förmögne, hvars direkta
bidrag, till komunens kassa emellertid, i följd
af sakens natur, blir absolnt större. Men
detta förhållande af ett relativt stort indi: ekt
bidrag visar endast den rättmäsiga grur den
för arbetarens inväljande och billigheten af att
gifva åt arbetsklassen tillfälle att låta höra
sin röst inom kretsen af dem, som i många
stycken afgöra öfver vår stads anpgelägen-
heter. u
; Men icke nog härmed. Afven ur en annan
synpunkt äro vi högligen böjda att urderstödja
ett eller annat sådant val. Det är ur klok-
hetens och nyttans synpunkt. Fattigvården
är nemligen den börda, som i allmänhet tyn-
ger mycket på stadens utgifter och hotar,
isypnerhet under närvarande tider af arbets-
löshet, samt under nu gällande fattigvårds-
stadga, att blifva den kräfta, som alldeles skall :
undergräfra kommunens ekonomiska välbefin-:
nande, — i fall man eljest kan tala om stads-
kassans ekonomiska välbefinnande, sedaa med
eliter utan stadsfullmäktiges vilja, expropria-
tionerna för sammanbindning baran och det
föriidiga arbetet med Nybrevikens ordnande,
i förering med de stegrade kostnaderna för :
fattigvården, uppdrifvit kommunalskatten till en
börda, om för några dagar sedan betydligt:
tyrgt på deras steg, hvilka sorgsna vandrade :
i lårga rader de två trapporra upp till råd-
huset för att betala sina nutskylder, de stör-
sta, som hittills blifvit i vår komman erlagda
— för en och anvan tilläfventyrs da si-ta han
orkade med. Och för mången har utskylder-
nas råga måst fyllas medelst lån!
Under sådana! förhållanden kommer fattig-
vårdsfrågan3 tillbörliga lösniog att blifva än
mera trängande. Kunna stad-karlens Credit
och Debet här gå ihop? Förmå tillvångarne
tillfredsställa fattigvårdens oafvisliga behoi?
Vi tro det kaappt, erär tillgångarne icke alie-
nast tägas mera i anspråk, utan ock på
samma gårg minszas Utsi den OK8ae IAvuUS-
demen. Problemet måste derför tilläfventyrs
komma att lösas på annat sätt. Kan Bzeomii-
gen fattigvårdsangelägenheten icko: ställas på
avnat sätt? Och så att den tynger mindre?
Det är ett spörjsmål, vid hvars begrundande
ett praktiskt råd bör konna lomnas af den,
som står den fättiga närmare. Vi mena ar
betaronp. Han känner behofvet, det verkliga,
sådart det gestaltar sig, vet hvar, så till
sägandes, skon klämmer och lär tilläfven-
tyrs också med sitt enkla förstånd utfinna
gisare medel att slå nt det trängende fot-
lagget. Obevandrad ivom teoriernas spoka-
ationer, klär det horom att med enkla ord
och rätframhet framlägga sin tanke. Hans
tal kommer ej att t:ga mycken tidi anspråk,
hans votum icke att väsa mycket emot 99
andran. Men hang jÖ.t kommer att höras
utarför den kommunsla öfverläggningskretson,
och bangs person att verka lugnande på en
samhöllsklasa, som icke är belåten. I denna
stuvd skulle valet af en arbetare till stads-
follmäktig i någon ringa mån försona orätt-
vi.an af den kommunala röstskalap. Stadens
nytta tillstyrker valet. Få se om de för
mögnea klokhet är klok!
Åtminstone får arbetaren mina betydligt
mer än 300 Röster.