ANDRA KAMMAREN.
Diskussionen om kronans rätt
till skånska hemman.
Med en känsla af nyfikenhet motsågs andra
kammarens sammanträde i lördags afton, ty
främst på föredragningslistan stod en brän-
nande fråga — den neml. om en undersök-
ning af eganderättsförhållandena i Skåne. Åhö-
rareläktarne voro fyllda kl. 6 och kammaren
vid början af ett aftopplenum ovavligt talrikt
besatt. Då denna tidning redogjort för det
utlåtande, som andra kammarens tillfälliga
utskott n:o 3 afgitvit öfver hr Ola Jönssons
motion, torde det vara öfverflödigt att här
ånyo lemna en sådan redogörelse. Motionä-
ren, som först erhöll ordet, underkastade
detta :betänkande, omfattande 32 fulla sidor,
en partiel kritik, beriktigade några af dess
uppgifter och kompletterade andra, samt fäll-
de deröfver det totalomdömet, att det var
icke en granskning af frågan, utan ett gan-
ska väl utfördt advokatoriskt försvar för en
sjuk sak. Tal. hade sig bekant, att man äm-
nade. sprida detta betänkande med Stock-
holmstidningarnsa, för att få det läst i landet,
och han ville af denna orsak komplettera det
med ett utdrag af ett arbete, utgifvet af en
afliden tjensteman i kammarrätten, och hvil-
ket utdrag han nu uppläste.
Det var en mörk skildring af de skånska
böndernas behandling i förra århundradet och
framställde i ingalunda ljus dager dåvarande
skånska magnaters beteende mot bönderna,
hvilka på flerehanda sätt tvingades från sina
kronohemman, som lades i ödesmål och der-
efter som god pris togos och gjordes till frälse.
Då liksom nu funnos emellertid herremän,
som behandlade bönderna väl, och deras namn
lefva i välsignadt minne. Hvad motionären
nu. begärt, är ej annat än hvad han trodde
Stockholms stadsfullmäktige redan uttört i af-
seende å vissa tomter i hufvudstaden, nemli-
gen en undersökning. I Stockholm hade un-
dersökningen ledt derhän, att åtskilliga hus-
egare fått betala tomtedelar, hvilka inkräk-
tats, och samma utgång kan undersökningen
få i Skåne, der för öfrigt, såsom ofta förut
anförts i denna tidning, flera hemman blifvit
till kronan återvunna. I Kristianstad hade
stadsfullmäktige anställt en liknande under-
sökning med den påföljd, att de nu tvista
om stadens jordar. Tal. hoppades, att repre-
sentanten för nämnde stad ville Iemna upp-
lysning om detta förhållande. Man hade klan-
drat att tal. framkommit med denna motion,
emedan den betraktats såsom understödjande
obilliga och rättslösa anspråk samt att den
skulle öka oron i Skåne. Hvad det senare
beträffar så hade ju farhågorna visat sig vara
alldeles ogrundade, och i afseende på det
förra, så kunde väl ej nekas, att de betryck-
tas sträfvan att på laglig väg afskudda sig
ett förhatligt ok är lika berättigad, som mag-
naternas sträfvan att befästa sin makt. Inom
mensklighetens två stora klasser, de rika och
de fattiga, har denna sträfvan i alla tider
pågått. Kan det då anses vara något för
staten främmande eller obehörigt att, när en
stor klass medborgare lider förtryck och ej
kan bjelpa sig sjelf, mellankomma och lemna
det skydd, den tillförsäkrat alla? Tal. kunde
ej tro detta och yrkade derför bifall till mo-
tionen.
Det kunde ej vara mer än en tanke om
den moderation, hvarmed hr Oia Jönsson ytt-
rade sig; och den ton, hvari ombudet för
Kristianstad, hr assessor Bergström, svarade
honom, gjorde derföre ett mindre godt in-
tryck. Han gycklade deröfver att hr Ola
Jönsson tackat utskottet för dess utredande
utlåtande. Han sade att hr Jönsson vore ett
bevis på att en skånsk bonde ej låter skräm-
ma sig; tvärtom hade hr Jönsson sjelf tillå-
tit rig, under förra riksdagen, att hota andra.
Hr B. upplyste derefter, angående do omtvi-
stade jordarna i Kristianstad, att det var
konungens befallningshafvande, som ålagt stads-
fullmäktige att återvinna jordarne åt staden
från de enskilda samhällsmedlemmar, som hit-
tills besuttit dem; att förlikning blifvit desse
erbjuden, och att endast de, som ej vilja an-
taga denna, fråndömas sina jordar. Hr Ola
Jönsson, som trodde sig känna sina rättig-
heter och skyldigheter som representant, för-
nekade att hafva fällt några hotelser och
uppmanade hr Bergström att uppgifva när
sådant skett, men denne besvarade icke denna
uppmaning. Sedan hr Åke Andersson instämt
i motionärens yrkande, blef förslaget förka-
stadt, för denna gång.
För anläggning af nya eller förbättning af
gamla vägar hade k. m:t begärt och statsut-
skottet tillstyrkt en summa af 150,000 rdr och
bifölls detta af kammaren. Å det vid 1865—
1866 års riksdag beviljade anslag till vägan-